Lena Trojer’s blogg

Fredag 2009 11 06
Till dagens konferensdel kom Kucel. Han hade varit fullt upptaget med sitt universitet, Busetame, igår. Så trivsamt att få sitta med ytterligare vänner vid dagens första plenartal. Vestbro och Rolf från KTH anslöt denna morgon. Jag fick en kram av Vestbro, som är den utmärkta, svenska koordinatorn för det bilaterala forskningssamarbetet. Parallesessioner.

Vid lunchtid fick jag träffa sms-projektets (SPIDER) partner för mjölkbönderna inom Amageitu, en otroligt trevlig, positiv, yngre man. Det var verkligen värdefullt att få träffas personligen, reda ut vad som hänt och hur läget är nu. Den långa tid, som gått sen projektet startade, verkar vara en kvalitet mer än ett hinder för de berörda mjölkbönderna och deras kooperativ. Projektet och den ovana tekniken är så pass förankrad nu att de är klart motiverade och starkt förväntansfulla. Stabiliteten på universitetssidan genom FoT är nu också betydligt större.

Konferensprogrammet med sessionerna ebbade så sakta ut. Jag hjälpte Lating ett tag med dokumentering. Tog farväl av Kucel. Behöll mitt rum till det var dags att lämna för färden till flygplatsen. Medan jag väntade på Charles, som skulle fara till Sverige samtidigt med mig för en månads forskningsarbete i Karlshamn, fick Lating och jag tillfälle att diskutera hans bok. Det blev tillfälle att säga adjö inte bara till Lating utan också Nawangwe. Det är väldigt viktigt för dessa vänner i Östafrika att jag framför hälsningar till alla de (och jag) känner i Sverige. Du som läser denna blogg och berörs, känn dig hjärtligt hälsad.

Charles kom med transport (taxi) i klimatanpassad klädsel för Sverige-besök, svettigt. Plötsligt infann sig en något ny känsla i mig medan vi körde. Hur ska jag beskriva den? Det, som under mina många resor hitintills har upplevts främmande och exotiskt, känns mer integrerat i mig. Det är verkligheter, som inte är mina, men som – genom de inhemska vännerna och deras familjer – på nåt sätt blivit hemtama och därmed mer smärtsamma att uppleva. Våra skilda förutsättningar för ett gott liv kommer i blixtbelysning – ja, jag vet det är triviala fakta men alltmer outhärdliga. Jag tror mig börja fatta mer och på ett djupare plan.

Incheckningen gick smidigt. Charles träffade en faster, som jobbar där. Vi åt några samosas och drack läsk och te, jobbade lite men pratade mest. Vid detta besök har jag fått en smärtsam insikt om hur oerhört begränsad och cyniskt dyr elen är i Uganda. Detta pratade vi mycket om.

………..Hela resan hem till Sverige via Amsterdam och Kastrup gick helt utan problem. Två fantastiska veckor i Östafrika. Asante sana!!!

Torsdag 2009 11 05
Tidig morgon. Charles kom och hämtade mig innan halv åtta – färdigpackad och frukosterad. Hyggligt av Charles att gå upp i absoluta svinottan för att köra ända ut till Entebbe för att hämta mig. Bekanta vyer att köra in mot Kampala plus en hel del nybyggen längs vägen. Trots att denna väg är enda vägen mellan Entebbe och huvudstaden, löpte trafiken hyfsat. De stora rondellerna inne i centrum var inte lika infarktmässiga. Vitklädda poliser stod vid dessa. Vi körde direkt till hotell Africana. Lating satt i lobbyn. Kul att träffas igen. Lating har särskilt ansvar för dagens och morgondagens ”Dissemination Conference”. Smidig incheckning för mig, Fick en fint rum (och med fri internet ).

Konferensen började skulle börja vid 9 men kom igen nån timma senare. Nawangwe (deanen på Faculty of Technology, FoT) ledde den inledande plenaren med bl a nya rektorn för Makerere, ICT-ministern, Christine Johanssson från svenska ambassaden. Jag satt med Lating, Charles och Okure från FoT. Det var väldigt få svenska samarbetspartner i den stora salen. I kaffepausen gick jag fram till Nawangwe som gav mig en stor kram. Kul att ses igen. Han skulle varit med i Tanzania men var låst i ett viktigt uppdrag om Makereres omorganisering. Christine från ambassaden kom fram och ville byta några ord. Vad vänligt av henne. Vi fick tillfälle att diskutera ISCP, vars utställningsmaterial fanns strax intill och hennes oro för minskat svenskt bistånd pga demokratiseringsfrågan. Det var en perfekt ingång att lyfta upp ISCP-Uganda som en bygger på genuina demokratiprocesser på gräsrotsnivå och som mobiliserar tusentals människor helt i linje med landets beslutade policy för fattigdomsbekämpning. Rapporter om detta efterfrågades.

Sen följde flera parallella sessioner med presentatioiner av otaliga forskningsprojekt. Jag satt med på FoTs presentationer. God lunch med bl a matoke (”kokbanangröt”), jordnötssås, kokta grönsaker, kött och kyckling. Efter dagens program vid fem hade jag ett mycket konstruktivt och trevligt möte med Nawangwe. Vi diskuterade samma saker som jag gjorde med Ville och Peter Ch. i Kunduchi.

En lugn kväll och slutgiltlig packning för hemresan dagen efter. En hel del kontakt med L under dagen, läget något bättre tror jag.

Onsdag 2009 11 04
Tidig morgon, färdigpackad och frukost kl. 7. Fatma hämtade mig en knapp halvtimma senare. Hon körde familjens stadsjeep, typ mindre. Vad gulligt av henne att hämta mig. Vi körde havshållet för att undvika köer. Det var flera som tänkt det samma, så vi kröp fram i köer ändå. Åtminstone rörde det på sig. Vi hann prata och skratta. Det är vid såna här tillfällen jag får lite djupare insikter i det tanzanianska livet, kan fråga och spinna vidare.

Vi gjorde en kort sväng inom Fatmas hem. De bor i universitetets personalbostäder, lägenhet i trevåningshus inom bevakat område. Fatma har fina växter utanför ytterdörren. Hemma var yngsta sonen och hembiträden / barnflickor från Fatmas hemtrakter i Singida. Pojken som kallas Kaka var glad att få se sin mamma. Mig tittade han storögt på. Vi drack lite läsk och sen iväg igen. Kaka skrek och ville inte bli lämnad kvar. Närmare Ukonga var det ingen trafik och Fatma blev fartblind och gasade på som en galning.

Jag fick presentera Fatma för familjen i Ukonga. Och gissa vem som var där….Tyson!! Snälla nån vad glad jag blev att se honom och så stor han har blivit, 17 år nu. Han och jag vinkade av Fatma, som måste tillbaka för att undervisa. Elias var hemma också. Esther satte genast igång att laga mat. Njöt av te med ägg, friterade bröd och frukt. Fick långa pratstunder med Tyson och Elias. Vi kollade datorerna och kopierade musik och bilder. Det var knalhett. Jag duschade innan det var dags att köra till flygplatsen. Lilla Tuma följde med iförd en fin dress. Hon är så tyst och tillbakadragen mest, men nu sken hon upp, när hon fick följa med och åka bil. Farväl för denna gången.

Flyget till Uganda Entebbe gick utan problem. Förbokad transport till hotellet i Entebbe (där jag varit förut, se tidigare blogg). Checkade in, betalade för rum och internet. Fick iväg en blogg, mailjobb och lite telefon. Trött.

(Nätet är segt som klister, när jag lägger in denna blogg. Jag får fixa lite bilder, när det går snabbare…..något snabbare tidigt på morgonen, men det blir till att vrida på huvudet igen, sorry)

Tisdag 2009 11 03
Strömmen gick mitt i natten…..trodde jag. Det blev svettigt utan luftkonditioneringen. Ingen ström på morgonen heller, fast jag hörde tv-apparater i rum intill. Jag ringde till receptionen. ”Det finns en knapp utanför rummet, huvudbrytare för varje rum” sa de. Jag hittade knappen. Den var avslagen. Slog på och vips hade jag ström. Vem ville ”straffa” mig mitt i natten?

Åt frukost som vanligt, få gäster. En chaufför från universitetet hämtade mig klockan 9. Vi for till nya campuset, där jag var i lördags. Ellen, Suzan och Fatma var där. Jag såg Bagiles tjusiga kontor. Han är nu head of department, som Kissaka var innan. Bagile gillar inte att vara chef, men nån måste ta det. Damerna får väl bli chefer, när de har disputerat. Det tycker Bagile också.

Jag satt först med Ellen och diskuterade igenom hennes forskningsarbete samt planerade ännu mer i detalj vad som behövs göras med själva avhandlingsförfärdigandet. Hon och Suzan har mer tid för sin forskning, nu när de närmar sig slutet. Medan Suzan och jag sen fortsatte med hennes arbete, fixade Ellen te. Vi gick nogsamt igenom Birgittas goda kommentarer både för Ellen och Suzan. Jag fick en del hemläxor också. Efter att Suzan och jag var klara, samlades vi alla fyra (inklusive Fatma) och pratade ICT-klustret i Tanzania. Då fick jag äntligen viktig information – att de faktiskt är en grupp, att de skrivit ansökning, att tidigare DSV-doktorander är ledare just nu. Alltså vet jag nu vem jag ska kontakta för att få uppdateringar. Jag försökte locka damerna att komma till Ghana och PACF-konferensen i februari. De vill men känner sig pressade i tid (like always).

Ellens man fyllde 50 år just denna dag. Hon avvek. Vi andra for med Bagile för att äta lunch vid den stora shopping-mallen intill UDSM. Äntligen fick jag dricka Tangawisi (ingefärsläsk, gott). Hett så in i på parkeringsplatsen. Bagile var snäll nog att stanna till vid Mwenge. Köpte presenter till Kadde och Martin. Suzan hjälpte mig att pruta.

Tillbaka på campus väntade chaufför för att köra mig tillbaka till Kunduchi. Klockan var halv fyra. Jag tog farväl och for iväg. Chauffören undvek köer och körde en väg närmare vattnet. Väl framme skyndade jag mig att byta om och hoppa i vattnet. Varmt, härligt högvatten. Jag låg och guppade i den ljuvliga oceanen och ville inte gå upp….sista gången för denna resan. Betalade min hotellräkning på kvällen. En eländigt mager indier sköter om pengasakerna. Han var inte så särskilt trevlig, har nog råkat ut för alltför många trista gäster genom åren. Packade och grejade på rummet. En hel del telefon hem, L är sjuk.

Måndag 2009 11 02
Tänkte bada på morgonen men jobb-Luther slog till och jag gjorde iordning för dagens möte på CoET istället. Hann med frukost med arbetskamraterna. De hade en hel dag på hotellet, innan de for till flygplatsen för vidare färd till Stockholm.

Jag blev hämtad av Bakari igen, snällt av honom. Vi for till CoETs administrations-byggnad, där Ville satt förut. Vi hade bestämt möte med Villes efterträdare, rektor på CoET professor Katima. Han var inte där. Ny tid kl 14. Vi körde upp till UDSMs huvudbyggnad. Som chef för School of Postgraduate Studies kan Bakari parkera på samma fina parkering under tak som rektor. Vi gick ner till hans kontor, som var kraftigt luftkonditionerat. Jag fick cocacola av sekreteraren. Vi jobbade på var sitt håll. Jag satt med avhandling från Luleå. Eftersom Bakari behövde jobba, skippade vi lunchen.

Strax innan två gick vi ner till CoET. Nu var Katima där. Det visade sig att jag känner honom. Han jobbar med biofuel-klustret. Det gjorde det hela mycket enklare. Vi pratade om doktorandernas arbete, det dåliga utfallet för ICT-gruppen i den nya Sida-fasen. Jag tryckte hårt på möjligheter för doktorandernas fortsatta forskningskarriär efter examen. Katima verkade engagerad.

Tillbaka till Bakaris kontor. Där väntade Fatma. Vi satt en timma ungefär och gick igenom hennes arbete nu och fram till licen. Bra diskussioner. En transport ordnades till mig till Kunduchi.

Var på hotellet strax efter fem. Kastade mig i det ljuvliga oceanvattnet. Jag NJUTER!!! Vi åt middag tillsammans, svenskgänget. Peter hade fixat läckra friterade bläckfiskringar av kocken. Vännerna for vid halv nio, jag vandrade upp till mitt rum, lite konstigt tomt att vara kvar.



Söndag 2009 11 01
Någon Allhelgona-helg känns inte av i dessa sydliga trakter. Morgondopp med Danne och Peter. Det var att varandra ut lika långt som igår. Strandvakten passade våra nycklar. Lite svalare vattentemperatur men fortfarande ljuvligt.

Efter lång frukost, satt jag på min altan och jobbade. Tänkte läsa ”måsten” men fastnade i massa små-jobb-ting. Passade på att ge den unga rumstäderskan dricks, när jag nu var i närheten. (Sen dess är det extra ombonat i rummet). Det blev bestämt att fara över till paradis-ön tvärs över vid klockan 1. Erik ville vara kvar på hotellet.

Vi andra for med en liten skranglig utombordare tvärs över vattnet i en kvart ca och hamnade på rena Robinson Kruse-ön. Lite runda palmtäckta hyddor och bastmattor under några träd samt ett enkelt matställe. Ön är ett naturreservat och vi betalade 10 dollar för att få vara på ön. Vi hyrde enklare snorklar och simmade ut från stranden. Ön är en korall-ö. Så häftigt att snorkla och titta på vackra fiskar som snodde runt på botten bland bottenväxtlighet och ganska nötta korallbumlingar. Jag flöt som en kork. Vattnet var sagolikt ljuvligt. Resans absoluta höjdpunkt.

Vi åt grillat fisk med limeskivor och drack saften ur för oss upphuggna kokosnötter vid det enkla matstället.

Jag vandrade bort runt udden och tittade på ett jättelikt baubau-träd. Att gå på dessa snövita sandstränder är en upplevelse, svårt att fatta att jag får vara där. Halvfem ville båtmannen att vi skulle fara tillbaka. Vid hotellstranden stod Erik som precis skulle gå i plurret.

Jag tvättade upp lite kläder på rummet, rena terapin. Anslöt mig till ”drinken” före middagen i utebaren med glänsande månsken över vattnet. Hoppade middagen och fick en tidig kväll efter att ha lyssnat på godmorgon världen på nätet.

Lördag 2009 10 31
Klockan sju var jag i receptionen och tog adjö av Uganda-delegationen. De togs med buss till flygplatsen. Halv åtta gick Peter, jag och Danne iförda baddräkter ut längs de i ebb bildande sandbankarna till vattenbrynet långt ut. Vi vadade ut i det morgonljumma vattnet, inte riktigt lika varmt som mitt på dagen men ändå ljuvligt härligt, mellan 25 och 30 grader. Jysst arbetsplatsplacering! En lång frukost följde med Erik anslutande. Få gäster denna lördagsmorgon. Vi blev väl ompysslade av matsalspersonalen.

I lobbyn bildade vi en liten arbetshörna i lätt fläktade sjöbris. Vi hjälptes åt att förfärdiga en rapport till Sida från detta vårt Uganda-inviterade arbete med workshopen. Skönt att få detta gjort så här direkt medan en del erfarenheter fortfarande finns kvar i minnet.

Klockan 13.40 satt Bakari i lobbyn och väntade på mig. Han körde mig till det nya campuset, där Kissaka, Bagile, Ellen, Suzan och Fatma väntade. Kärt att se dem igen. Fatma fick en tjock, beställd bok, som jag burit med från Karlshamn. Kissaka höll i mötet. Som vanligt trevande, låg energi, tysta damer men en del skämt även på Kiswahili. Problem med internet, som har stängts ner på hela universitetet UDSM sen snart två veckor. Något tjafs med leverantörskontrakt. Detta stoppar upp Ellens och Suzans konfigureringsarbete med deras utvecklade system. Mobil-internet-access kan vara en lösning. Mycket dividerande om detta och välvilliga handledare (Kissaka, Bagile och Bakari). Nästa stora fråga var tidsplanen för Ellen och Suzan och deras avhandlingar. Vi harmonierar för en dubbel examen, som alla verkar uppskatta. När vi skulle diskutera opponent (external examiner) och betygsnämnd (panel) fick damerna inte vara med. Lite märkligt kan jag tycka, men en del i deras hierarkiska strukturer. Det gick smidigt att få ihop detta. Mötet avslutades med en bedrövlig historia om hur ICT-gruppen har blivit bortvald i processen för stöd från Sidas nya bilaterala program. Det är näst intill omöjligt att begripa deras invecklade förklaringar, som präglas av viss passivitet. Stödet på CoET verkar mer vara motarbetande från ledningsskikten. De uttryckte tydligt att situationen på CoET nu är en sörja. Jag kan livligt förställa mig destruktiva maktpositioneringar sen Ville lämnat sin tjänst som rektor på CoET efter slutförda perioder. Det finns ingen med hans kaliber som efterträdare. Hu, vad jobbigt. Som jag ser det fortsätter mitt Tanzania-arbete i ISCP och PACF-EA efter att Ellens, Suzans och Fatmas examen är klara. En totalt annorlunda situation jämfört med Uganda.

Jag fick se kontorsutrymmena. Allt är nyrenoverat och fint. Sen for vi alla till ett mycket lokalt matställe i närheten och drack läsk och åt grillade kycklingbitar och rostade bananer, med händerna. Gott (tamu)! Vi väntade länge på maten, men vännerna är duktiga på att berätta historier och skämta nu helt på Kiswahili. Jag pratade lite med söta Fatma. Det var mörkt, när Bakari skjutsade hem mig till Kunduchi. Vi satt fast i sniglande köer nästan hela vägen ut. Jag passade på att ringa hem. Jag anslöt mig till arbetskamraterna. Drack en öl medan de åt middag. Själv orkade jag inte äta mer. Kvällen och en bit in på natten präglades av högljudd disko precis utanför. Det bekymrade mig inte. Jag var alldeles för trött för att bry mig och somnade.

Fredag 2009 10 30
Konferensdagen började med parallella kluster-presentationer. Jag slapp ansvar denna gången. Satt med Kucel och Lating och lyssnade och antecknade och grejade med email. Det är så kul att sitta och gaffla med Lating och Kucel. Jag uppskattade särskilt presentationen av den kvinnliga facilitatorn för small scale mining-klustret, som Danne och jag besökte norröver i Tanzania. Detta kluster precis som Zeaweed klustret tar ett helhetsgrepp med social interventioner.

Efter förmiddagsfika var det plenum med PACFs aktionsplan, värdegrunder för fund-raising och vad som kallas 1000 fires. Nu börjar det likna något riktigt bra och Afrika-baserat. Sen skedde något som berörde mig. Under former som kändes djupt demokratiska beslutades om inrättande av PACF-EA. Alla stod upp och applåderade. Detta datum ska kommas ihåg. Denna ”launching” sköttes av de ugandiska kollegorna och konfirmerades av ordförande för hela det stora PACF’s executive board. Ursäkta, nu blev det mycket engelska ord, som jag är för lat för att översätta.

Efter lunch vidtog planeringsworkshopen, som SICD hade ansvar för. Flower och jag var tillsammans ordförande för den. I sex arbetsgrupper fick vi deltagarna att jobba frenetiskt med konkreta framtidsfrågor – training of trainers, innovationsprocesser och hållbarhetsfrågor. Det skrevs på plast-”blädderblocks”-papper och varje grupp presenterade. Så mycket substans vi alla fick. Peter K gjorde en sammanfattande kommentar, som blev mycket uppskattad. En knapp halvtimmes gemensam diskussion samt Peter Chisawillos slutkläm avslutades det hela.

En sista fika varefter avslutningsessionen ägde rum. Jag blev uppkallad att sitta vid honnörsbordet tillsammans med två andra. Jag hann tänka ut vad jag skulle säga som tack och slutkläm från SICD. Jag blev kvar i salen. Ringde till Peter E och fick den stora nyheten att ICT4D finns med som en av åtta förslag till strategisk miljö tillsammans med Design för Digtala Medier. Rektor ska sen besluta. Deltagarna från Rwanda och Burundi stod och väntade på mig. Dessa vänliga, unga män vill gärna ha kontakt med SICD för att samarbeta kring klusterutveckling i deras länder. Efter alla turer med NUR (se tidigare blogg) är detta en mycket inspirerande möjlighet. Vi ska hålla kontakt och försöka få till något första inledande steg. KUL!!!

Jag hastade vidare till möte med KK från Kenya, Danne, Peter, Erik, Ville och Peter Chisawillo. Det gällde diskussioner hur klusterutvecklingsarbetet i Kenya ska gestalta sig också utifrån nu beslutad finansiering från Sida av kursverksamhet. När detta var klart, var det dags för mig och Lating att prata hans bokprojekt. Vi hann dryfta en del andra angelägenheter också för det fortsatta samarbetet.

Helt slut i huvudet anslöt jag mig till grabbarna och drack en fresh lime soda. Jag skippade middagen.

Deckaren rensade huvudet innan jag slocknade.

Torsdag 2009 10 29
Varför är det så svårt att förverkliga dessa läckra tanzanianska frukostar hemma? Mycket frukt och en tomat-omelett, te och juice. Lite planering vid frukostbordet mellan oss i SICD-teamet.

Erik och jag hade var sin uppgift från 9 till 13.30. Vi satt ordförande för kluster-presentations-sessionerna. Det var kul. Så intressant att lyssna på vad som hänt i de olika klustren -  mycket hårt arbetande människor, duktiga att mobilisera nödvändiga resurser själva i klustren. Världsbanken kan kasta sig och sina miljoner för oändliga kartläggningar i Indiska oceanen, om de inte vill använda sina resurser direkt på dessa seriösa östafrikanska människor, som inte snackar ut gör det. Lating gjorde en strålande presentation av ICT-klustret i Uganda. När Tanzania ICT-klustret skulle presentera hände nåt konstigt. I stället för att presentera vad som händer i klustret, steg en försäljare fram och försökte övertyga närvarande att köpa en sms-tjänst för företag att out-sourca tjänster. Inga från ICT-klustrets CoET-deltagare var närvarande – illa och underligt.

Programmet efter lunch var utflykter, som få vill delta i. Alltså fri tid. Jag tog på mig baddräkt och upplevde och njöt!! av ett bad i Indiska oceanen, salt vatten ca 30 grader varmt. Otroligt och härligt!!! Tidvattnet började gå ut och lämnade snövit sand kvar.

Sen satt jag några timmar i lobbyn med min dator och utmärkt WLAN samtidigt som jag väntade på att få ha möte med professor Mwamila (Ville). Jag hade en hel lista, som jag ville diskutera med vårt nya Sida-avtal som huvudpunkt. Vid halv sju kom Ville och Peter Chisawillo, som är Villes högra hand i PACF. Erik var också med. Vi gick igenom avtalet i detalj, diskuterade den olösta frågan om hur täcka upp för den resursdel, som Sida inte beviljat. Det finns ett antal pusselbitar, som kommer att lösa sig med lite is i magen. Vi pratade en del om det nya Nelson Mandela-universitetet i Arusha, som Ville är rektor för och vad det kan betyda i våra samarbeten inte minst för den internationella forskarskolan för ISCP, som vi håller på att bygga upp. Mycket konstruktiva diskussioner. Så kan det bli, när vi har utvecklat och fått erfarenheter av ett nära samarbete under mer än åtta år. Det här är bara så bra och jag är lycklig.

Middagen med gänget blev en aning förskjuten.  Sen fastnade jag inte i datorn utan i en Åsa Larsson-deckare.

Onsdag 091028
Det är frestande att ha luftkonditioneringen på, men det är ingen sport i denna ljuvliga situation precis vid Indiska oceanen. Hade den på ett litet tag under natten. Frukosten var rena mingelpartyt med massa goda vänner som möttes från Uganda, Tanzania och oss från Sverige. Danne och Peter hade anlänt under natten. Lating och Kucel plus deras kompisar från tekniska fakulteten på Makerere-universitet var där. Himla kul att se dem så snart igen. Det var ju bara ett par veckor sedan de var hos oss på campus Karlshamn.

Så började konferensen dvs den 6:e regionala konferensen för innovations- och klusterprogrammet (ISCP-EA) tillika den 1:a konferensen för PACF-EA (Panafrica Competitiveness Forum- East Africa) i en stor sal på Kunduchi Beach Hotel & Resort. Bra tillgång till el och internet. På bilden ser ni de svenska arbetskompisarna…grabbarna grus….där vi sitter under dagens sessioner.

Burton Mwamila, vår Ville, inledde det hela. UNIDO hade sponsrat några gubs från Malaysia och Japan, policyfolk. Efter deras presentationer och en katastrofal konsultkille för ett världsbanksprojekt, började det värdefulla och intressanta dvs presentationer kring Östafrikanska angelägenheter i konferensens tema. Lunchbuffé med god, traditionell mat, som jag tål bra. Eftermiddagen avslutades med att launching av PACF-EA och obligatoriskt gruppfoto. På nåt vänster får de in alla människor på dessa foton.

En kort stund på rummet, innan festmiddagen på kvällen. Den avnjöts utomhus nära stranden. En dans- och musikgrupp från Bagamoyo uppträdde, otroligt skickliga. Jag tvingades upp av en manlig dansare. Det är märkligt hur hemmad kroppen är. Jag försökte strunta i det och snurrade runt så gott jag kunde. Lite kul. Festmiddagskvällen blev ganska tidigt för de flesta, så också för mig.