Lena Trojer’s blogg

Första maj. Väldigt lugnt på gatorna runt där vi bor. En strålande dag, klarblå himmel och behagligt svalt på morgonen. Vi vandrade ut runt några kvarter till en botanisk trädgård. Den var stängd trots personal vid grinden. Istället tog vi en taxi uppför berget till den gigantiska Kristusstatyn. Här i Cochabamba säger de att den är högre än Kristusstatyn i Rio. Serpentinvägar utan kanter med stup på sina ställen, nervdallrande men en vidunderlig utsikt bredde ut sig. Uppe vid statyn var vi på drygt 2 800 meters höjd. Det kändes att gå uppför trapporna – tunn luft, blir liksom väldigt lite i lungorna. Man kan gå upp i Kristusstatyn, där det finns gluggar att titta ut genom. Det hade jag ingen lust att pröva. Det var alldeles tillräckligt högt ändå att stå vid foten av statyn. Härifrån kan man se hela Cochabamba och dess omgivningar. Högplatån är imponerande och staden växer sig ut på alla delar av platån. Jordbruksmarken krymper alltmer. De höga bergen runt om är imponerande. Vid ena kanten av platån finns en grund sjö, som håller på att växa igen. Floden som går genom staden är inte ansluten till denna sjö. Danne och Peter var sugna på att åka linbanan, men jag vrålvägrade – kan svimma av skräck bara jag ser dessa små farkoster på tunna linor. Hu! Färden nerför serpentinvägen gick bra. Jag vädjade till chauffören på ”teckenspråk” att köra l-å-n-g-s-a-m-t. Han förstod, hade nog kört hysteriskt höjdrädda damer förut.

Taxin tog oss till ett av stadens torg, där vi fikade och njöt av den relativa helgdagsstiltjen. Inga första majtåg. Men jag läste på aljazeera om att landets president denna dag beslutat i ett dikret att nationalisera landets stora telekombolag samt tre utlandsägda oljebolag. Vi promenerade tillbaka till hotellet.

Hann vila en liten stund, innan Eduardo och Sergio hämtade oss och tog oss till en företagsmässa strax utanför stan. Det var ett gigantiskt område, som så sakteliga fylldes av folk. Vi besökte företag, som var med på workshopen. Intressant att se deras produkter och höra lite om verksamheten. Det var en väldig kommers på området och ett slag familjenöje. UMSS har en egen utställningspaviljong, snygg med bra information. Eduardo har två stora posters om UTT och klusterprogrammet. Utanför denna paviljong fanns ett stånd med Ajmaraindianer. De har andra typer av kläder och utsmyckningar än Queshuabefolkningen. Vi handlade lite, en av mina svenska kamrater kom i ordentliga shopping-tag. Den bolivianska läderdesignen är imponerande bara som ett exempel. Intresset för naturprodukter verkar stort. Vi plåtade en hel del, för att kunna använda bildmaterial på nästa workshop.

Mitt i allt tittande åt vi lunch på ett ställe som grillade kycklingar och lam över vedeldade spisar. Det tog på krafterna att gå på denna mässa och i allt oväsen från skrällande högtalare. Efter fyra timmar var jag slut. Vi blev skjutsade tillbaka till hotellet. Eduardo och Sergio for hem. Jag jobbade några timmar innan vi tre gick ut för att äta middag. Gick till en restaurang, som Danne och Peter varit på kvällen innan. Mycket och god mat (fortfarande oförskämt billigt). Vi hade en liten vinprovning också. Beställde in tre halvflaskor, rött bolivianskt vin och tre glas var. Provade merlot, cabernet savignion och malbec från olika vinproducenter. Klart drickvärda, ganska fyllig smak och doft men lite tanniner trots vinernas relativa ungdom. Kaffe på maten intog vi på stället från första kvällen under livliga diskussioner om fundamentalistiska rörelser.