Lena Trojer’s blogg

Maputo på återseende

29/8 fredag

Sista dagen i Maputo. Fick med mig all packning på morgonen. Hade fixat mina räkningar på hotellet kvällen innan. PACF möte med deltagare från ett antal afrikanska länder förutom Tz, Ug och Mz såsom Gambia, Sudan, Rwanda, Ghana m fl. Jag förde över bildfil på anförande på mötesdatorn. Nawangwe satt ordförande för dagen. Det blev så att jag fick presentera institutet (SIC&D) efter mötets öppnande och i avvaktande på att ministern (för vetenskap och teknik) skulle anlända. Det gick hyfsat bra. Fick några frågor efteråt. Ministern anlände. Han är professorskollega och väl känd och en beskyddare av hela klusterprogrammet i Mozambique. Han höll ett anförande först en del utan manuskript och sedan med, som bekräftade den vikt han lägger vid temat för mötet och det utvecklingsarbete som görs.

Erik och jag hade placerat oss strategiskt vid eluttag och jobbade med ansökan under tiden anföranden framfördes.

I kaffepausen pratade Danne och jag med NUR-deanen från Rwanda och förankrade Dannes och Ifors besök på NUR. Hann byta några ord med Lating också. Innan lunch var det förutbestämda gruppkonstellationer som gällde. Jag satt med Villes grupp och diskuterade PACF skrivningar för struktur och syfte. Inga problem. Vid lunchen hade vi ett minimöte med Carlos, Vasco och Antinio. Nu blev det helt klart att Vasco blir den nationella koordinatorn för klusterprogrammet. Jag hade sagt adjö till de flesta innan lunchen. Nu var det dax att ge mig iväg. Vasco hade fixat fakultetschaufför, som tog mig till flygplatsen. Det var lite köbildningar men inget som oroade. Jag hade gott om tid (som vanligt , gillar att ha marginaler för alla eventualiteter).

Jag hittade ett utomordentligt bra fik på ovanvåningen på flygplatsen med fritt och snabbt internet. Där satt jag till det var dax att checka in och gå till gaten. Den relativt billiga visumavgiften plussades på av en rejäl flygplatsskatt, 30 USD. Planet befann sig på plattan men blev en timme försenad ändå av någon outgrundlig anledning.

I Johannesburg hade jag bra med tid innan långflyget till Amsterdam. Jag köpte de sista presenterna i affärerna som jag kommer ihåg och som har jättefina grejer. Jag köpte mig 20 minuter nackmassage, ljuvligt. Letade mig fram till KLM-loungen och hade det bekvämt innan avgång.

Bra plats, långt fram i planet.

Epilog

Jag anlände Schiphool utan problem och efter några timmars sömn. Hittade härliga duschmöjligheter på KLM-lounchen på Schengensidan. Att ta sig till Kastrup var heller inga problem, lite försenat bara. Blev ljuvligt mottagen av mina kära i Malmö. Tänk att det är möjligt att komma hem helskinnad och vid liv efter så här långa resor. Tack Lovisa för alla dina omsorger om din gamla mor och tack Magnus för att du står ut med din flaxande fru. Tack Johan för de portugisiska orden och fraserna!

Till dig som orkat läsa denna blogg – du är imponerande som haft tålamod med dessa dagboksliknande haranger. Hoppas bilderna varit kul att titta på. Här kommer en sista bild på mina arbetskamrater Erik, Ifor och Danne i ‘vårt’ högkvarter vid polen på hotellet i Maputo. Tack kompisar!

28/8 torsdag

Sov ända till halv sju – säkert en lättnad efter gårdagskvällens möte. Frukost med gänget vid poolen. Ifor och Danne fortsatte planera inför deras kommande vecka i Tanzania. Jag gick upp på rummet och började packa inför hemresan. Strax innan nio tog Erik, Danne och jag en taxi till Lars flotta hotell, VIP hotell, nära stranden och vrålande apor i backen på andra sidan (vissa tider på dygnet enligt uppgift). Där satte vi oss fyra under parasoll i trädgården och jobbade igenom ansökan. Det gick hur smidigt som helst och Lars bekräftade gårdagskvällens förståelser. Erik tog självmant på sig sekreterarfunktion, vilket vi andra var tacksamma för. Lättsamt diskussionsklimat.

Vi åt en läcker lunchbuffé på hotellet. Vid två kände vi oss färdiga. Taxi tillbaka till hotellet. Jag var nu ganska seg i huvudet och orkade inte fortsätta med ansökningsskrivande. Skrev på denna blogg istället och rensade email samt packade färdigt.

Lite efter sju blev vi hämtade av Geraldo och fick åka i hans bil till en restaurang vid havet, där det var middag som en inledning till PACF (Pan Africa Competitiveness Forum) mötet. Vi bänkades vid långbord och blev väl försedda med vin och mat. Lating kom strax efter oss och jag såg till att han satt med oss, så att vi hann prata. Tomas Winter satt mitt emot. Väldigt bra, fick ny information om några viktiga grejer. Erik förstår inte många ord av Tomas danska, så de pratar engelska med varandra. Men mitt – i vanliga fall – språkinkompetenta öra hör Toms danska, hakuna matata.

Lite längre bort men på höravstånd satt en person från IMF. Flashbacks till ulandslinjen på Jämshögs folkhögskola – här (Maputo) är jag i ‘the belly of the beast’ och glömmer inte min roll som förändringsagent. Ifor ville att jag skulle byta plats och prata med Vasco (Mz’s nationella koordinator). Jag lydde snällt. Det var intressant att diskutera med honom. Snart var det dax att bryta upp och återigen få skjuts med Geraldo tillbaka till hotellet. Skönt att kvällen inte blev så förskräckligt sen. Bilderna visar hur vi knökar ihop oss bakom receptionen för att kunna gå ut på internet.

27/8 onsdag

Jag försöker få kläm på staden Maputo. Fler säger att det är en vacker och ovanlig östafrikansk stad. Från mitt hotellrum ser jag höga, ganska slitna hus och en ljuvligt grön hotellträdgård, se bild. Alldeles intill levs vardagsliv också på balkong, titta på den fina bilden nedan. Kvarteren runt hotellet är ruffig storstad. Men gatorna är breda avenyer (namngivna efter politiska personer och händelser) och byggda på ett sånt sätt att hela staden ventileras. Luftkvaliteten trots mycket trafik är nog anmärkningsvärt bra (tror jag!?!). Vägen ut till konferenscentret går längs havskanten, en djup havsvik. Där är det vackert. Det finns pampiga, gamla portugisiska byggnader i stan, vilka används till universitet, stadshus, ministerier, dom etc. Om jag får tillfälle någon gång, ska jag fara runt istan och se. Förstår inte att jag har så svårt att komma underfund med Maputo och varför folk tycker om den. Det kan ju ha att göra med människorna här och att de är särskilt härliga. Jag får väl försöka skriva till Mankell och fråga .

Konferensdag. Hade lite tuffa diskussioner med herr E. Inblandade accepterade en kompromiss för ett särskilt möte på kvällen. Satt ordförande för en större grupp deltagare att diskutera universitetets roll i klusterutveckling. Professor Nzali, dean på CoET, var rapportör och skrev. Lite tveksamt i början, men diskutionerna blev allt livligare. Lating rev ner hjärtliga skratt. Han har världens mest avväpnande humor. Nawangwe satt med, vilket gjorde det hela lätt.

Eftermiddagen blev en höjdare. Ifor ledde ett möte för erfarenhetsutbyte mellan de tre ländernas facilatorer. Jag var sekreterare och skrev live för projektor-projicering. Erik och Danne och Flower bakom mig sekunderade för formuleringar. Lista på viktiga saker att ventilera, gruppdiskussioner och presentationer och reflektioner i plenum. Ifor är en fena på att få till ett konstruktivt diskussionsklimat, men han ser inte alla som vill in i diskussionen. Då intervenerar jag.

Klockan sju på kvällen träffades Ville, Nawangwe, Lars och jag till middag för att diskutera institutet och ansökan till Sida/SAREC. Jag hade befarat det värsta, men diskussionerna gick förvånansvärt bra. Jag känner mig alltid väldigt bekväm i Villes och Nawangwes närvaro. De fixade ett bra resultat. Tydlighet, klart ägande från Afrika, nöjda. Mellan varven fick vi höra hårresande historia om närvaro alldeles intill Tjernobil, när det smällde. Jag sällar mig fortfarande till dem som menar att kärnkraft är bland det värsta som finns – i alla led.

Lite eftersnack med ”grabbarna grus” (Erik och Danne).

26/8 tisdag

Idag började den regionala konferensen mellan de tekniska fakulteterna i Tanzania, Uganda och Mozambique. Tid i Mozambique är ett mycket relativt fenomen. Våra värdar var för ovanlighetens skull angelägna om att alla skulle komma i tid till en överdådigt högtidlig ceremoni, men utan att fixa tidseffektiv transport. Vi från hotell Mozambiquano coh Ibis anlände allra sista och blev snabbt anvisade plats i en stor och kallt luftkonditionerad sal på ett konferenscenter stax utanför centrum av stan.

Bengt Johansson från svenska ambassaden höll ett kort anförande. Det var tydligt att hans specialitet och intresse är toaletter dvs vatten och sanitetsfrågor. Efter att de formella anförandena var avklarade ägnades större delen av dagen åt klusterpresentaioner från Mozambique. Allt simultantolkades mellan portugisiska och engelska, bra. Antonio Cumbane satt ordförande för samtliga. Carlos lyste med sin frånvaro!

I kaffepauser och under lunchen fick jag tillfälle att prata med vännerna Lating, Kucel men även med andra. Min särskilda vän, den fd boxningstränaren och nötdjursuppfödaren från Magude, den stora farbrorn med de stora händerna, var bara så gullig och kom fram och hälsade, tog i hand, log sitt snällaste leende och bytte några ord på engelska. Förutom universitetsfolket från de tre länderna känner jag igen många goa ansikten från klustren.

Dagens program avslutades med suveräna presentationer från Tanzania – Peter Chisawilo från Morogoro och Flower från Zanzibar – och Uganda – den nationella koordinatorn Yasin och Ruth från Private Sector Foundation. Alla fick med sig hem nybakat gott bröd från cassava-klustret.

Middag på hotellet och relativt tidig kväll.

25/8 måndag

Lite lugnare start på dagen, eftersom transport skulle anlända halv nio. Jag skrev på bloggen och gick ner till utrymmet bakom receptionen för att komma åt internet. Det är en lättnad att hitta ett ställe, där detta fungerar. Detta utrymme utgöra av ett vackert träbord , några stolar och en kabel. Om kabeln är upptagen, går det lika bra att använda det trådlösa nätet.

Familjens tre Lovisor fick ett namnsdags-sms.

Frukost med grabbarna, matarbuss från universitetet (UEM), upphämtning av deltagare från Ibis och färd till UEM. Ville visste vägen och ledde oss till en våning med tre större klassrum. I en av dessa försegick dagens program. Antonio fick sköta det hela. Carlos var över huvud taget inte närvarande förutom en kort stund på mingel efter dagens föredragningar. Men Ville däremot visade respekt genom att sitta med hela tiden. En utökad grupp International team lyssnade på och diskuterade individuella dragningar av klustren i Mz. Det var kärt att se och byta några ord med vännerna från Beef farming klustret.

Vi åt lunch i ett klassrum intill. Jag kunde sitta med datorn, föra anteckningar, jobba med mitt och rensa mail, eftersom det fanns ett fritt nät.

Lars E anlände till Maputo och anslöt sig till middag på hotellet. Jag var med på en öl vid polen men skippade middagen. Jag jobbade med att förberedelser för Ifors och Dannes besök i Rwanda. Muito calore.

24/8 söndag

Upp klockan två på natten, förvånansvärt pigg efter att ha lyckats somna tidigt. Eriks och Ifors chaufför hämtade oss. Människor lever vakna liv längs och på vägen trots denna tidiga timma. Inga köer så det var bara att blåsa rätt ut till flygplatsen. En kort väntan utanför ingången innan de öppnade. Då kom Ville, som skulle åka samma plan. Kärt återseende för oss alla. Ville är rektor för College of Engineering and Technology (CoET), vilket är en del av universitetet i Dar es Salaam (UDSM). Vi har känt honom i många år. Han är en av de mest fantastiska ledarna och navet i hela östafrikanska klusterprogrammet vi arbetar inom.

Danne blev uppgraderad till business!!!! Lyckans ost!! Jag hade mitt guldkort i högsta högg, så vi kom alla in på loungen. Trodde jag skulle komma åt internet. Tji fick jag, inget nät fungerade. Ytterligare en kollega från CoET for med samma plan, Leonardo som jag inte sett på flera år.

Flyget mellan Dar och Nairobi gick i tid. I Nairobi var det bara att gå direkt till gaten.

Här fungerar 3G också. Det plingade in ett antal födelsedags-sms från de kära, både familj och vänner. Snälla nån vad glad jag blev. Peter, som också fyller år denna dag, hann före med ett grattis. Tack alla!

Erik och jag krånglade till det så att vi fick sitta tillsammans på den längre sträckan mellan Nairobi och Maputo. Danne hade det bra på sitt business-håll. Jag avslöjade för Erik om min födelsedag. Vi skålade i vitt vin och Erik sjöng ja må hon leva för mig. Detta firande kommer jag aldrig att glömma. Jag satt med presentationen av SIC&D till på fredag. Grejade med inklippta bilder från förra veckan.

Vi mellanlandade i Harare, där Martin och jag varit. Från planet kunde vi se de stora, raka transportvägarna. Så gott som inte en bil, ruskigt öde. Det finns knappt nån bensin i landet, inte för möjliga priser. Arma människor i detta land.

Flyget anlände till Maputo i tid. I passkontrollen fanns en särskild kö för kvinnor!!! och detta i ett icke-muslimsk land. Yes, jag ställde mig genast i den kön och grabbarna följe efter (utan att lägga märke till den speciella skylten ). Det tog tid att få visum, men det var välorganiserad väntan inte som i Dar. Priset för ett visum hade sjunkit till 25 USD. Utanför väntade Carlos, som skjutsade oss till hotellet. Jag blev förvånad, när vi släpptes av på samma hotell som förra gången. Vi skulle ju bo vid havet och platsen för konferensen. Våra värdar är fullständigt obegripliga. Nåväl, jag fick ett bra rum mot gården. Rent och inte så slitet som när jag bodde här förra gången. Numer finns det trådlöst internet runt en begränsad yta strax intill receptionen.

Ifor hade anlänt till detta hotellet strax innan, efter en förfärlig och försenad resa och utan att bli mottagna på flygplatsen och utan information om hotell. Han var inte glad,men lite lugnare efter att ha installerat sig, där vi alla i internationella teamet bor.

Lite senare gick vi ner till Ibis, där delegationerna från Tanzania och Uganda bor. I lobbyn träffade vi på vänner – Mjema, Togboa m fl OCH så kom KUCEL, min handledarkollega (som döpt sitt yngsta barn till Lena). Oj, oj jag blev så otroligt glad att se honom. Lating är här också, men var nån annanstans. Jag hade inte tänkt på att alla kompisarna skulle vara här, så jag blev mycket glatt överraskad.

Erik, Dan och Ifor ville gå och äta. Vi började leta. Det slutade med att vi satt på hotellets uteplats och åt middag, vilket föregicks av en drink / öl i baren, som jag bjöd på utan att avslöja något.

23/8 lördag

Hade lite gott om tid på morgonen att greja. Åt frukost vid åtta med grabbarna. Önskade Ifor god resa. Han skulle fara till Maputo en dag tidigare än vi.

Halv nio kom mr Dickson och hämtade mig med bilen. Vi hämtade upp Temu på vägen. Han skulle också till CoET. Jag blev avsläppt vid stora ingången. Där tror jag både Maja och Magnus skulle känna igen sig.

På Kissakas kontor väntade Ellen, Suzan, Fatma och Kissaka. Bagile anslöt sig strax efter. Vad glad jag blir av att se dem igen. Vi hade handledarmöte och Kissaka fick vara ordförande. Jag vet inte vad det är som gör det, men folk är tysta, ingen helt fritt flöde av information och idéer. Jag får fråga och fråga. Skapar jag en hierakisk situation? Eller är kulturen sån att Kissaka och Bagile är auktoriteter och då ska de andra bara svara på tilltal. Jag försöker skoja till det, vi känner ju varandra väl. Nåväl, vi fick det mesta genomgånget, problem diskuterade och planer gjorda för deras nästa besök. Då kommer Fatma med också.

Efteråt fortsatte Ellen, Suzan, Fatma och jag själva att prata – helt annat, vi skrattade och skojade. De var upptagna på annat håll denna lördag, så jag fixade skjuts tillbaka till hotellet med Temu och mr Dickson. Kärt avsked och många kramar. Fick hjälp att köpa bananer och avocado vid vägen. Var tillbaka till hotellet vid tolv redan. Danne, Erik och jag gick så småningom ner till stranden via hotell Giraffe. Vattnet höll på att dras ut. Det är alltid rena drömmen att titta ut på den stora Indiska oceanen och några korall-paradis-öar i horisonten. Vi gick längs stranden till Jangwani Seabreeze. Tänkte så på Maja och Birgitta, som jag jag fått tillbringa tid tillsammans med på detta hotell. Medan grabbarna badade, gick jag in till till receptionen för att höra om internet-faciliteter. Nu har de trådlöst i lobbyn. Klart framsteg.

Tillbaka till hotellet. Vi åt en sen lunch och satt kvar och planerade institut-ansökan till SAREC. Mycket tidig kväll. Packade och gjorde allt klart för avfärd 02.30 dagen därpå.

22/8 fredag

Tidig morgon igen. Bilen med Mr Dickson tog oss till CoET och kemiteknik-fakulteten. Där hade vi möte med facilatorerna för biofuel-klustret. Det är lite knepigt att få igång nåt här, eftersom de dominerande aktörerna är stora företag, som inte gärna släpper till – dvs säljer – sina restprodukter som sockerrörmelass till inhemsk etanolproduktion. Andra intressanta initiala biofuel-aktiviter i Tanzania är biogas och etanol från sisal, biodiesel från någon slags oljeväxt (inte mat) och restolja från restauranger, biogas från hushållsavfall samt etanol i gel i stället för träkolen för matlagning. CoET gör ganska omfattande konsekvensanalyser för landet, vilket låter lite betryggande. Mycket informell och givande diskussion. På väg från detta ställe, hörde jag Ellen ropa ‘Lena’. Det var bara en tillfällighet att hon kom gående denna väg. Vi föll i varandras armar. Hon hade fixat möte imorgon lördag.

Vi körde in till stan och till Building construction klustret. Det leds av ett gäng herrar i varierande ålder på en sammanslutning av generalentreprenörer. Eftersom hissen inte fungerade gick vi sex våningar upp. Jag hade inte vågat ta hissen även om den fungerade. En ljudlös sekreterare serverade oss te och kaffe ytterst diskret medan vi pratade. Efter en introduktion på detta kontor gick vi vidare till ett annat kontor, där vi fick delta i ett förankringsmöte för en arkitektorganisation. Alla öppna och intresserade med undantag för en ytterst besvärlig person. Denna person var arkitekt utbildad i Europa, masaj och nån slag myndighetsperson. Han var så sne och vrång och kunde över huvudtaget inte förstå vad vi pratade om och vad han hade med detta att göra. Efter ett tag reste han sig upp och sa att han inte hade tid med detta längre och gick !?! Huvudfacilitatorn tog det hela lugnt. Den arga masajen var tydligen känd för sitt svåra sätt. Den sista delen av detta klusterbesök var att se en byggnadskonstruktion med en klustermedlem. Gick in i en byggnadsplats för ett kontorsbygge och fick en inblick i både problemen med icke existerande samarbete mellan olika byggaktörer och arbetsförhållande på denna typ av byggen – primitivt. Byggarbetarna verkar bo i bygget också. I ett rum med säng och bord satt ett gäng kineser, klart avskilt från de andra tanzanianska byggarna.

Nu var klockan drygt två och ingen tid för lunch. Jag insisterade på en toalett. Vi stannade till vi ett snabbmatställe, där vi drack ananasjuice och där jag hittade vad jag behövde. Dagens sista klustermöte var träskulptur (wood carving)-klustret. Här hände nåt alldeles speciellt. Det finns ett område inte långt från universitetet, där träskulptörer producerar sin fantastiska hårdträskulpturer och vars verksamhet frontas av massa små affärer. Vi togs emot av mr Madongo, en smal, lite äldre, allvarlig och energisk man. Det visade sig att han var träskulptör sen någon eller flera generationer och lärare i Bagamoyo på College of Sculpture, när han inte var här. Arbetsförhållandena var mycket svåra – unga som gamla män satt på marken under knapphändiga takkonstruktioner och jobbade för hand eller svarvade med en medeltida svarvvariant, se bild. Det var de mest fulländade skapelser med sina specifika historier som växte fram i detta mödosamma skulpterandet. Och de tjänar en spottstyver för allt arbete. Det konstnärliga kunnandet och hantverks-skickligheten var uppenbar och det är de kända för. Men det finns flera orsaker till att utvecklandet av detta för rimlig inkomst är svår. Vi gick runt och tittade, hälsade och pratade. Det är massa människor sysselsatta. Jag såg ingen kvinna, som jobbade med trä mer än att polera utanför affärer. De var försäljare eller skötte hushållningssysslor under bristfälliga omständigheter. Jag blev djupt tagen av att se allt detta. Vi samlades på enkla träbänkar under ett öppet tak och hade möte. Flera slitna skulptörer samlades längs kanterna. Mr Madongo pratade både på engelska och swahili. Han driver detta kluster på ett helt fantastiskt deltagarstyrt sätt. Djupt imponerad. Efter mötet gick Dan och jag runt och handlade i några olika affärer. Jag köpte bl a ett mycket vackert träskrin.

Erik och Ifor hade anlänt till hotellet, när vi kom. Kvällen ägnades åt möte för att summera våra klusterbesök. Temu var kvar på detta. Somnade utan problem.

21/8 torsdag

Jag trodde att detta fina, nybyggda hotell i Tanga skulle ha internet-faciliteter. Nej, de hade inte hunnit sätta upp ens ett business-center med fasta datorer. Alltså ingen möjlighet att lägga ut en blogg. Internet på min mobiltelefon fungerade utmärkt. Jag testade och plockade fram mina email via gmail i telefonen. Snabbt som ögat. Fast jag är skraj för vad kostnaden är så här i ett land långt bort från min svenska operatör.

Tidig morgon igen och iväg till Tanga Tourism and Heritage Cluster, ett systerkluster till Bagamoyo. Snälla nån vad de är välorganiserade. De hade lämnat var sin mapp med dokumentation till oss på hotellet. Vi träffades i en lokal som tillhör Chamber of commerce i staden. Kluster-facilitatorn Charles Hozza hade stenkoll på hela programmet. Hozza är en stort leende, engagerad person, otroligt trevlig. En grupp av personer i ledarskapsgruppen kom till mötet inklusive journalist, rastakille representerande hantverkare, en ytterst vänlig kvinna hotellägare, m fl. Ordförande för ledarskapsgruppen ledde det hela under överseende av Hozza och sekreteraren, en yngre man från stadens ungdomsorganisation. Hozza sammanfattade klustrets arbete så här långt och intressant diskussion följde.

Sen gav vi oss ut på stan och tittade på olika klusterrelaterade fenomen och aktiviteter – turistcentret intill en gammal men renoverad domstolsbyggnad, som fortfarande används, lämningar från kolonialtiden – mycket tyskt och en del brittiskt – samt längre tillbaks i tiden från araber, gravar. Tangas synliga historiska bakgrund sträcker sig till 1700-talet. Tanga är en fin, mindre stad, som inte ger ett särskilt fattigt intryck. Jag kan förstås inte påstå välmående. Lite längre bort blev vi förevisade en äldre, administrationsbyggnad från kolonialtiden, där man håller på att iordningställa ett museum. Vi gick till en marknadsplats med hantverksförsäljning, mycket träskulpturer. Jag handlade ett armband av rasta-killen. Under promenaden blev det tillfälle att prata med klustermedlemmar. Journalisten var språksam och ville veta om svensk turism vad gäller vårt kulturella arv. Svara på den frågan! Det blev dax att hoppa in i bilarna och fara till en höjdarupplevelse. Strax utanför Tanga finns ett stort grottsystem, kalkgrotter med fantastiska formationer. En guide förde oss igenom två grottsystem. Med ficklampa och kravlande i trånga passager bland smattrande fladdermöss fick vi ta del av denna attraktion. Ordförande förärade Dan och mig varsin vacker ljusstake i sten som minne efteråt. Tillbaka till stan och ledarskapgruppkvinnans hotell, där vi åt lunch. Vi satt i en restaurangdel under ett inbyggt mangoträd. Medan vi åt spelade och dansade en grupp ungdomar från ungdomsorganisationen. En otrolig upplevelse att få se denna afrikanska dans. Gruppfotografering och stort avsked.

Sen körde vi drygt sex timmar i sträck till Dar, dit vi anlände i mörker. Ganska trött och full av intryck kom jag/vi tillbaka till Belinda hotell. Jag fick mitt rum sen tidigare. Receptionen fixade ett par bananer, struntade i att äta nåt mer. Efter mycket möda och strömavbrott fick jag ut ett par bloggar, men utan bilder. Internetuppkopplingen är alltför seg för att jag ska kunna få upp bilder. Jag får försöka göra det i Maputo. Håll tummarna att det finns bra internet på det hotellet.

20/8 onsdag

Men en lättare packning för en övernattning och resten av packningen bakom receptionen, var jag beredd för dagens färd till norra Tanzania och slutdestination Tanga nära Kenya. Vi startade resan klockan sju med Mr Dickson som chaufför. Dan och jag var först i bilen. Vi hämtade Temu, som bor utanför campus i ett stort, vackert hus. Fortsatte till campus och hämtade Temu och en CoET-kollega / mineral processing. Den senare hade disputerat på KTH för tio år sedan och pratade lite svenska.

Vi körde på Morogorovägen, förbi Kibaha, dit jag kom på mitt första besök i Tanzania för nästan 20 år sedan, fram till ett T-kors, där vi tog av till höger norr över. Vi fikade på ett bättre ställe längs vägen. Lärde mig att te utan varken socker eller mjölk heter chai harangi. Någonstan några timmar senare vek vi av mot Samaeoch Arusha. Åt lunch på ställe längs vägen. Körde in i ett landskap med höga berg på ena sidan och slätt på andra, överväldigande vackert.

Klockan var två, när vi anlände Mombo, en liten ort med få, slitna hus. Medlemmarna i Small scale mining cluster hade väntat på oss sen klockan ett. Detta kluster leds av två kvinnliga facilatorer. En hel grupp entusiastiska klustermedlemmar närvarade och hälsade ivrigt och välkomnande med sin speciella handskakning i tre lägen. En äldre man, lite vithårig, kraftig och vänligt leende, är ordförande i ledarskapsgruppen. Klustret har ett litet kontorsrum i byn med en utställning av hel- och halvädelstenar. Det är viktigt vid varje besök att skriva i besöksboken.

Inga inledande diskussioner utan direkt ut i fält för att se gruvverksamheten. Klustermedlemmarna for i en minibus och vi andra hade vår terränggående bil. Vi körde ut och upp i väglöst land. Vi körde genom mark som var något mellan skog och savann. Mycket torrt och vackert orange/röd jord. Jag såg lite märkliga fåglar och en antilop. Detta är masaj-mark för deras boskap. Vi gick sista biten upp till ett lite öppet gruvhål, se bild nedan. Marken glimmar av märklig kiselsten i tunna flagor, mörkfärgat. Vår mineralexpert från CoET berättade att detta material är utmärkt som isolator för elström. I ett snett gruvhål ett antal meter ner bryter de månsten bl a. Man använder bara handverktyg. Det finns många såna här gruvhål på kullarna och bergen runt omkring med sina respektive ägare. Numer är de flesta registrerade och ingen annan kan komma och exploatera denna mark. När vi tog oss fram och tillbaka till fots fick jag tillfälle att prata med facilatorerna. De äger var sin liten gruva men bor i Dar es Salaam.

Det andra gruvhålet vi besökte ägs av masajer. Facilatorerna frågade om jag fick fotografera. Jag vet att det är känsligt att fotografera masajer utan att fråga (och helst betala). Mamma har erfarenhet av det . Inga problem, se nedan. Danne hoppade ner i hålet och högg sten underbarare allmänt jubel. Det är ett enormt arbete att hugga sig igenom stenblock för att komma fram till eftertraktade ädelstenar. Det är inte heller riskfritt samt omöjligt, när det regnar. Masajerna vid detta gruvställe utgör en grupp, som bor i ca 20 hus. Några masajkvinnor kom med sina barn. Jag hälsade på dem. De var blyga och vänliga.

Diskussionen på detta klusterbesök ägde rum mer enskilt när vi vandrade. Danne och jag frågade och diskuterade med enskilda medlemmar. Tillbaka vid det lilla kontoret fanns varken plats eller tid att ha en samlad överläggning. Vi stod i en ring utanför och pratade lite i stora gruppen och avslutade med ömsesidiga tack. I bilen igen tillbaka till avfarten till Dar. Där körde vi i stället rakt fram någon timme till Tanga. Tanga är en större stad med hamn och en artikulerad historia till 1700-talet. Mörkret föll snabbt och vi hittade fram till vårt hotell Regal några kvarter in från havskantsgatan. Hotellet var alldeles nybyggt. Jag fick ett bra rum med ett utomordentligt fint och bekvämt badrum. Vi åt middag tillsammans – Kingfish – innan jag gjorde kväll.