Lena Trojer’s blogg

2008 10 31 fredag

Åt frukost senare, halv åtta. Lite mer kö till omelett-stället. Frukosterade med Lars E. Vi pratade om Åland. Jag hoppade över dagens TCI-interna övningar utan att skämmas ett dugg. Började packa ihop mina grejer och skrev lite.

Klockan tio anslöt jag mig till VINNOVA / VINNVÄXT-gänget. Vi promenerade ner till hamnen närmare bestämt till det s k Waterfront. Smart textile – Erik hade fixat bokning för en båttur runt Cape Town och ut på havet lite. Det kostade 350 rand för en timmes färd. Tog lite tid att få alla svenskar samlade. Men sen började äventyret. Hade jag vetat om det, hade jag nog backat. Det visade sig vara en större gummi-racerbåt!!?? Jag satte mig på en sadelliknande stol på den plats, som jag trodde var säkrast precis bredvid föraren. På med gammal flytväst. Det var inte så farligt ut ur hamnen. Såg oljeriggen jag nämnt om tidigare. Jag frågade föraren. Sydafrika har ingen olja. Så riggen kommer antingen från Angola eller Mozambique och är här för översyn / lagning.

Det dröjde inte länge förrän vi var uppe i 40 knop!!!!! Och jag som skriker, när Magnus kör i 5 knop. Jag höll mig krampaktigt i en stång och försökte parera de kraftiga skumpen. Först var jag livrädd och tittade enbart ner i golvet och funderade över hur vi skulle överleva detta. Flög vi av båten nu i ett gigantiskt skump var vi dödens lammungar. De enorma ocean-rullningarna gjorde inte skumpen mindre. Grabbarna och Karin där framme verkade helt oberörda och lyckades t o m se en och annan delfin. Jag hade fullt sjå med att hålla paniken stången och såg inte en enda liten söt delfin. Nåväl, föraren saktade in på sina ställen så vi fick kolla närmare och fotografera. På en naturlig vågbrytare, klippor lite längre ut från en fin sandstrand såg jag äntligen lite FÅGLAR ordentligt, kolla bild nedan. Det var inte mer exotiskt än Sydafrikanska skrakar – fast det var många samlade. Jag såg Robben Island lite närmare. Båten var inte tillåten att fara ut dit. Vi kom i närkontakt med ett gäng sälar på en ponton / fyr (?). Denna färd var en övning i mod – en övning jag annars brukar ägna mig åt i slalombackar. Vi kom levandes tillbaka till utgångsbryggan. Stor lättnad. Sen åt vi lunch ute på en annan brygga. Väldigt intressanta diskussioner med VINNOVA-Karin, Danne och smart textile Erik.

Eftermiddagen ägnade jag åt egna grejer på hotellrummet – hade förlängt min utcheckningstid – i avvaktan på hemfärd. Längtar hem.

2008 10 30 torsdag

Just nu när jag skriver denna blogg ser jag från mitt fönster hur en stor oljerigg bogseras förbi nära hamnen. Märkligt undrar vart de ska ta den och om det finns olja precis utanför Kapstaden. För att fortsätta temat vad jag ser utanför mitt fönster, fick jag vid tillfälle under dagen reda på av städerskorna att jag faktiskt ser Robben Island. Kolla på bilden nedan mellan kinesaktiga, toppiga taken på skyskrapan. En liten strimma land. Det är den beryktade fängelseön och Mandelas ”universitet” under 27 år under apartheit.

På plenarföredragen är det mycket snack om Kina. Det finns en kinesisk deltagare med på konferensen och hon är ofta uppe och kommenterar. Hon försvarar inte direkt men fördjupar förståelserna, en klok människa. Lunchmöte med Barnabas, Yasin, Ifor, Danne och jag. Vi fick ta del av allt som händer med klusterinitiativen i Uganda. Otroligt vilken energi och vad de får till det. Nu säger Yasin att det mest effektiva klustret är vårt kära ICT-kluster, där mina/våra doktorander (Lating och Charles) deltar. Jag blir sprickfärdig av stolthet. Barnabas och Yasin vill att vi kommer för ny träning och en ny klustergrupp. Vi pratade om slutet av februari och början av mars. Jag tog mig friheten att föreslå, för då kan jag kombinera det med Latings disputation, som ska äga rum på Makerere-universitetet.

Vår workshop ledd av Ifor på eftermiddagen gick bra. Flower och jag bröt formen och hade en konversationspresentation dvs jag ställde frågor och Flower berättade. Efter detta stötte jag på Lars E. Vi satte oss ner och hade ett längre samtal om lite svåra saker. Det tar tid att förstå en annan människa, som lever i en annan tankevärld. Hoppas det beror på min vanliga ”hjärntröghet”, som jag numer inte upplever som ett handikapp utan mitt sätt att bygga en för mig själv stabilare förståelse.

Klockan sex satt jag i ett annat litet möte med Antonio och några damer från Mozambique med Danne. Mozambique, sorgebarnet, ska det gå att få nåt att hända med dessa kära kluster med nu nya aktörer dvs de närvarande kvinnorna som var government-folk och klart entusiastiska efter allt de hört från Östafrika under konferensen. Snacka om svårigheter att förstå människor och ett land. Jag tror jag måste ta hyra in dig Johan, som mina öron och min röst i det portugisiska språket och kynnet. Det är goa människor men jag förstår inte hur de tänker och är präglade av sin tradition.

Konferensdeltagarna transporterades i buss ut på landet till en vingårds-restaurang. NU såg jag lite fåglar, mest måsar men också ett sträck annorlunda gässliknade fåglar med vita sträck på ovanvingarna. Det är exotiskt här med sin annorlunda växtlighet. Tre timmars middag med mycket mat, goda viner, uppträde och dans. Flower drog upp mig på dans”gruset”. Vännerna är väldigt pigga på att dansa. De har en sån rytm i kroppen. En annan står där som en hösäck. Fast jag njöt av att se de andras skicklighet.

2008 10 29 onsdag

En tidig morgon. Lite mer moln över havet – det lilla jag ser mellan skyskraporna. Satte på mig hörlurarna till min lilla radio och kollade in stationer – mycket dunka dunka musik, en del prat på afrikaan. Hittade en reklamstation med klassisk musik och stannade där medan jag skrev på min blogg. Förstår att jag äter frukost tidigt, inte särskilt många kända ansikten vid frukostborden. Du får allt du kan tänka dig – varm, kall mat och massa frukter.

Idag började den officiella konferensen. Jag satt med på plenarerna. Det var särskilt intressant att lyssna på Esko Aho, förre finske presidenten, och hans historier om vad som hänt i Finland och hur han förstår de politiska interventionerna för innovativa processer. Jag gör mest anteckningar på datorn. När jag tycker det är tråkigt, sitter jag och jobbar med mitt. Fick iväg ytterligare 70 invitationer till klimatinnovationskonferensen. Thomas W matade på med emailadresser och det är lätt för mig att maila iväg. Ursäkta dessa detaljer. Det blir lite dagboksaktigt för mitt eget minne i denna blogg.

Annars tycker jag att jag befinner mig i en konstig verklighet – ”inlåst” på ett hotell för en konferens. Flower och en kollega gick iväg för att shoppa. Jag vågar inte röra mig i denna del av staden själv, så jag sitter snällt kvar. Den enda skillnaden mot att jag befann mig på motsvarande ställe i Stockholm är att jag ser ett annat (stads)landskap från mitt rum. Jag ser mest stenöken (höga hus) och lite av utlöparen till Table mountain och ett stråk av havet. Jag vet att Nelson Mandelas Robbin Island är rakt ut bakom skyskraporna. Apropå Mandela var det en talare som citerade honom under dagen. Mandela hade berättat om en händelse på fängelseön, där vakterna tvingat en gammal man att meningslöst bära hinkar med stenar från ena sidan av en plan till den andra. När han höll på att stupa och Mandela inte fick hjälpa honom hade Mandela viskat i den gamle mannens öra att ” it is not about strenght and force but about balance”. Värt att meditera över.

Danne och jag hade bestämt möte med Ville kl.11. Vi sattes oss vid ett bord med våra datorer och jobbade oss igenom Sidaansökan tillsammans. Det gick så fantastiskt bra. Ville är ett under av klokskap, smidighet, klurighet och ödmjukhet. Tänk att få fortsatt jobba med honom och på hans uppdrag. Ville är rektor för hela College of Engineering and Technology på universitetet i Dar es Salaam, ordförande för PACFs styrelse mm och världens snällaste.

Efter dagens sista plenar ringde Danne och jag till Erik och rapporterade. Erik håller ställningarna i Stockholm och vi saknar honom här nere. Dagen avslutades med mingel på andra våningen. Det var i form av vinprovning – två röda och två vita. Jag höll mig till det vita. Fick tillfälle att prata med en kvinna från ett ministerium i Zambia, som ville ansluta sig till det Östafrikanska programmet och en kvinna från Gambia, som jag träffat tidigare i Maputo. Hon ville gå en av de facilitator-utbildningar som vi kör i Östafrika. Flower och jag drog oss undan till en soffa i korridoren och jobbade oss igenom vad vi ska göra imorgon torsdag. Hon berättade helt underbara historier om vad som hänt med hennes kluster på Zanzibar sen vi var där senast. Plötsligt stod Ville och tog kort på Flower och mig. Temu kom och ryckte i Flower. Den Tanzanianska delegationen skulle fara tillbaka till sitt hotell. De bor på ett billigare sådant (!!) och så bor jag här på det här lyxstället. Påminnelse om orättvisorna och klyftorna mellan våra världar.

2008 10 28 tisdag

Det ljusnar tidigt i Kapstaden (lokal tid). Halv sju var det helt klart och jag kunde se ut över Kapstaden från min 21:a våning. På fotona här under ser du bland skyskrapor konstruktionen av en större arena. Det är säkert till fotbolls VM här i Kapstaden 2010. Det går inte att undgå att förstå att detta ska ske här. Staden verkar otroligt stolt över denna tilldragelse. Förövrigt har jag förstått i Östafrika att man (och jag menar man) är otroligt fotbollsintresserad på denna kontinent.

När jag kom ner till frukosten möttes jag av en stor överraskning – ”Larsa” som var med oss i internationella teamet, när vi började med klusterinitiativsutbildningarna i Östafrika. Lars är numer hög man, länsråd eller nåt sånt i Värmland. Så kul att träffa honom igen. De är en hel delegation från Karlstad/Värmland och västSverige på denna TCI (The Competitive Institute) konferens. Danne var också där. Vi satt och åt frukost tillsammans. Det är ganska många jag känner här både från Sverige och Afrika. Ifor och Lars E skymtade jag i mängden.

Satt på ett planeringsmöte inför torsdagens workshop med VINNOVA och Vinnväxtfolk. Satt samtidigt med min dator och inköpt voucher för internetåtkomst och fick igång systemet. Såg till att vara på plats, när denna förkonferensdag började. Ville och Nawangwe stötte jag på allra först och fick en vänskaplig kram av dem båda, likaså från Morogoro-Peter, denna ödmjuka klippa. Vi satte oss på samma ställe i den stora konferenssalen. Inte bara för att kunna sitta bland vänner utan också för tillgång till eluttag (?!). Ville och Peter sitter och jobbar och förbereder hela tiden. Förmiddagens stora behållning var Flowers mycket initierade tal om universitetens roll i klusterutveckling.

På lunchen satt jag och jobbade med Thomas W och invitationsbrevet till klimatkonferensen. En snäll man från TEKES i Finland satt bredvid och hade säkert tråkigt medan vi bubblade på på danska och svenska.

Eftermiddagen var vikt för PACF (Pan African Competitiveness Forum). Det hela leddes suveränt av Nawangwe. Thomas W gjorde en bra och kontextmedveten rapportering av Maputomötet. Bamiro från Västafrika visade hur fantastiskt snabbt och effektivt Ghana och Nigeria är på banan med redan etablerade National Steering Committees. Lars E gjorde en inte helt lyckad dragning om fundraising med en del kritiska frågor efteråt. Nawangwe fick till en helt spontan sak och kallade upp mig till podiet för att säga nåt om vårt skandinaviska institut. Vet inte hur jag bar mig åt, men försökte ge en bakgrund så att institutet förhoppningsvis förstods som en del av hela den gemensamma processen av svenskt resursstöd. Ville satte angendan tydligt för att undvika förvirringar från icke-afrikanska intressen. Det hela avslutades med att en fd kvinnlig minister från Senegal förklarade PACF som ”invigd”.

En kort arbetsmiddag med Danne på kvällen – Sidaansökan. Vi smakade på Sydafrikanskt Savignon Blanc vin till fisken. Mycket gott. Tidig kväll.

2008 10 27 måndag

Resan till Kapstaden började kvart över tre måndag morgon. Jo, jag vet att jag är en extrem tidspessimist. Men det här var härligt. Jag sov gott hos Lovisa och smög mig tyst ur lägenheten till väntande taxi på gatan. I Kastrup behövde jag inte vänta många minuter innan incheckningen började och jag slapp långa köer. Sen var det bara att slurpa igenom säkerhetschecken rakt in i Kastrups fina tax free. Köpte lite presenter och godis. På Schiphol gick jag raka vägen till KLMs lounge, nu när jag har rest så mycket att jag fått ett guldkort. Där åt jag frukost och utnyttjade internet.

Resan mellan Amsterdam och Kapstaden tog över 10 timmar. Det är någorlunda uthärdligt i ett dagflyg. Trångt som sjutton och överbokat plan. Jag såg tre långfilmer. Läste lite, skrev på Sidaansökan och slumrade mest. Resan gick utan incidenter och vi landade halv elva på kvällen lokal tid på Kapstadens flygplats. Mitt bagage kom fram, lättnad. Jag skulle enligt uppgift bli hämtad via konferenstransfer. Men det dök aldrig upp någon chaufför. Jag tog en hotell shuttle (som en delad flygtaxi) istället. Det kostade bara 200 sydafrikanska pengar vilket är mindre än 200 SEK. Hotellet visade sig vara av lyxvariant. Jag bor på 21 våningen. Såg bara skyskrapor mitt i natten. Försökte intala mig att jag befinner mig i ett land utan jordskalv.

Har du lust att kolla vad jag har för mig i Kapstaden sista veckan i oktober? Om jag får bra tillgång till internet, ska jag försöka skriva. Kom ihåg – kommentarer är särskilt välkomna. Du kanske undrar vad jag ska göra i Kapstaden. Jo jag ska dit på en konferens, där vännerna från Östafrika har en särskilt stor roll. Jag ska få göra en grej tillsammans med Flower på torsdagen – inte en regelrätt föreläsning utan ett samtal om klusterhistorian på Zanzibar.

På återseende i bloggen!