Lena Trojer’s blogg

2008 11 21 Fredag

Tarmarna revolterade. Nån gång ska jag ha otur och få i mig nåt olämpligt. Darrig och rätt kass på morgonen beslöt jag att stanna kvar på hotellet på dagen. Grabbarna klarar sig utmärkt utan mig. Jag levde på te, cocacola och avokado, vilket stoppade upp revolten. Satt större delen av dagen vid min dator. Fram på eftermiddagen packade jag ihop mina grejer och förberedde hemfärden.

Vid senare eftermiddag ringde det på telefonen i rummet. Victor och Daniel stod i receptionen. Jag tog på mig och rusade ner. De var så bekymrade över hur jag mådde och ville ta mig till läkare. Victor trodde att jag blivit dålig av maten igår kväll. Icke så. Jag var kass för några dagar sedan och började äta för mycket för tidigt. Vi satt en lång stund och pratade. Jag förstår Victors spanglish rätt bra. Men han har svårare att förstå mig. Daniel tolkar. Jag förklarade mer om Eduardos roll i det bilaterala Sidaprogrammet och hur klusterutvecklingsprojektet kommer in där. Jag berättade om INEC, eftersom Victor är intresserad av export till Sverige. Jag berättade också om vår nya svenska plattform, institutet på campus Karlshamn. Så hjärtegoda människor som bryr sig så. Farväl för denna gång.

Halv åtta blev vi hämtade av Eduardo. Avskedsmiddag på Buffalo’s, the same procedure as last time. Där samlades alla UTT vänner – Eduardo, Carlos, Erick, Lineth och hennes pojkvän, Carla, Omar, Patricia, Alexandra, Sergio och Caroline. Vi hade en fantastiskt trevlig kväll. Jag pratade mycket med Eduardo, som satt intill. Jag höll mig till cocacola och ris och bananer. De andra åt buffé med nygrillat kött i alla varianter och drack, öl, vin och juice. Mycket snart ställde sig Lineth upp och höll ett litet tal och överlämnade presenter. Vi fick varsin vacker kaffekopp med fat i bolivianskt mönster och med våra namn imålade. Så gulligt av dem. Då ställde sig Dan och jag upp och tackade och överlämnade våra presenter, en finare penna. Efter nån timma ställde sig Lineth upp igen. Nu var det dags för nya presenter, av Patricia tror jag. Vi fick cd-filmer och musik från Bolivia. Hur ska man kunna tacka dessa otroligt generösa människor? Jag tror att både Danne, Peter och jag var djupt rörda och saknade ord. Stort avsked på gatan utanför, mycket kramar och kindpussar. Ungdomarna hade stannat kvar för detta i stället för att åka på musikfestival i La Paz. Skulle åka dagen efter istället. Det här gänget skulle jag vilja ha på institutet.

Eduardo körde oss tillbaka till hotellet. Vi tre svenskar satt en stund vid polen i den ljumma natten och försökte smälta intrycken.

Papyrus

Torsdag 2008 11 20

Orkar du läsa om ytterligare en arbetsdag? Det var en spännande dag och så ge inte upp. Blåögda Henry hämtade oss kvart över åtta. Färden gick ut till konferensanläggning precis utanför biltullen, där vi varit tidigare. Denna anläggning har en anknytning till Evo Morales. Trots att jag frågat flera gånger, är jag fortfarande inte klar på hur. Får olika uppgifter. Nåväl, vi knallade upp till vanliga stället. Inga deltagare, ingen Eduardo. Tillslut kom de och hämtade oss. Vi skulle vara i en sal, närmare huvudreceptionen. Bra dukat med runda bord. Här var det betydligt fler. Vi var till slut över 50 personer med en fantastisk representation av lädersektorns flesta aktörer plus prefectura-chefen från igår samt ett antal av hans medarbetare, folk från La Paz, producenter, slaktare, tillverkare, vattenrenare m fl. Dagens workshop handlade alltså om en klustermotivering för den stora lädersektorn framför allt i Cochabamba, som har 30% av landets läderproduktion. Den som legat bakom denna fantastiska mobilisering var allas vår Victor. Peter körde showen med Dan och jag som bisittare. Det var inte läge att fördjupa sig i universitetets roll. Här var det en rätt mogen industrisektor, som för första gången någonsin samlades på detta sätt. Peter är suverän. Det var världens tryck i gruppdiskussionerna och redovisningarna. Prefecturachefen lyssnade väldigt uppmärksamt och började så småningom anteckna.

Vid lunchkön fick jag tillfälle att prata med ungdomarna Erick och Lineth. De berättade djupt rörande saker. Jag satt med Cadepia-folket och en äldre, bestämd farbror. Så vi skrattade åt Victors och hans kompisars skämt. Jag fick lite översatt men förstod tillräckligt ändå.

Danne och jag skötte en del andra jobb grejer. Ringde Susan Mutoni i Rwanda och förhörde oss. Hon är stressad och frustrerad över att klusterarbetet inte kommer igång fort nog. Vi vet vem som blockerar detta och det är inte vi utan ett problem SAREC placerat i vårt knä, en viss, ytterst disfunktionell person. Ringde Erik också och diskuterade med honom. Nya kommentarer från Maija, bra och inte omöjliga att jobba in i ansökan.

Henry tryckte gasen i botten efter att ha väntade en hel dag på att skjutsa tillbaka oss till hotellet. Några timmars jobb innan vi blev hämtade halv åtta av Cadepia-folekt. De bjöd oss på middag på ett nytt ställe, mysigt. Vi blev ca 10 personer runt bordet. Vi hade så roligt, inga problem att kommunicera på broken English / Spanish på bägge håll. Dessa omedelbara, energiska och vänliga människor är en ynnest att få möta. Jag åt en maffig biff och drack pinja-juice. Timmarna försvann. Var tillbaka vid elva efter många kindpussar till avsked. Männens sätt att kramas är en speciell historia, en märklig björnkram med omslingrade armar och huvudet på sned. Trots torsdagskväll var oväsendet ute överkomligt.

2008 11 19 Onsdag

I förra bloggen skrev jag om en två dagarskurs för universitetsfolk och olika organisationer, som har koppling till innovationssystem och klusterutveckling. Denna kurs avslutades med att Dr Medina, en man i knappt fyrtioårsåldern och GD för vetenskap och teknik, ministeriet för utvecklingsplanering, deltog sista eftermiddagen. När kursdeltagarna hade sina slutpresentationer sprang han ut och in med sin mobiltelefon. Mycket rutor och cirklar blev det i hans presentation av detaljstruktur för landets utvecklings (innovations)system. Den käre Mr Victor gjorde tydliga politiska markeringar och höll klusterfanan högt. Han är obetalbar med sitt sympatiska och humoristiska sätt.

Direkt efter kursens slut hade vi möte med Dr Medina, UMSA (universitetet i La Paz) folket, oss svenskar och Eduardo. Lineth och Erick tolkade. Nu blev det mindre av fasta strukturer och mer av faktisk verkstad. Eduardo var i sitt esse.

Dagen efter kursen var vi alla lite spaka. Morgonmöte med UMSA folket. De är trevliga. Ett väldigt trevande i diskussionen, då syftet med mötet var att komma fram till nåt slags samarbete mellan UMSA och UMSS, som Sida starkt anbefaller och är beredd att sätta pengar på. Nu visade det sig att UMSA var helt upptagna av hur i katten de skulle få till en självutvärdering av forskningen på UMSA. Det fanns liksom inte tankekraft över till det vi skulle diskutera nämligen samarbete för klusterutveckling och innovation. Eduardo var tvungen att rusa iväg till ett annat möte efter en timme. Då satt vi där och försökte bistå med tankar kring självutvärdering. Vid elvasnåret var UMSA vännerna nöjda och tog ett hjärtligt farväl. Mucho gusto förstod jag senare samma dag betyder ungefär mycket trevligt att träffas.

Tillbaka till hotellet. Jag handlade lite lunchmat i stora affären och satt sen med kommentarer på stora Sida-ansökan och försökte jobba in dem. Jag hade förväntat mig värre kommentarer. Hoppet kvarstår. Eftermiddagsmöte med prefectura, motsvarande länsstyrelse ungefär. Ovanför ett gym i en idrottsanläggning (?) var kontoret för prefecturas produktionssekretariat. Personalen var helt utbytt och här satt ett gäng Moralesfolk, inga slipstyper precis. Det är fantastiskt att få vara med i en tid som denna i en politik starkt fokuserad på fattiga människor. Vår prefekturavän från kursen var där. Chefen var en allvarlig, yngre man. Dans, Peters och min roll var mer att sitta med och förstärka Eduardos ”insäljning” av klusterverksamheten. Det lyckades bra tror jag med kursvännens hjälp. Erick var med och tolkade. Kände en välvilja. Mucho gusto.

Eduardo och Erick släppte av oss mitt i stan. Vi var om ett apotek och köpte magmedicin och plåster. Fikade på ett ställe vi besökte förra året. Peter har världens lokalsinne. Vi gick till ett hantverkskvarter. Jag köpte mera vackra vävda tyger, nu från distrikten Potosi och Ororo. Taxi tillbaka till hotellet och middag med grabbarna på kvällen. Det är mycket att diskutera kring våra upplevelser i Cochabambajobbet.

2008 11 17 Måndag

Det är inte lätt att toppa lördagens blogg. Så denna dagens blogg blir en lätt dagboksnotering. Kanske nåt av intresse. En mulen början av dagen slutade i knallhetta. Märkligt, så fort solen kommer fram rusar temperaturen upp till ökenvariant (känns det som). Jag fick byta om på lunchen på hotellet. Såg en pippifågel jag inte noterat tidigare – en traststor, beige mage och rödlätt rygg.

Vi började två-dagars-kursen med deltagare från de två universiteten UMSS i Cochabamba och UMSA i La Paz, prefectura (politiken), Cadepia, CDC och andra klusterkopplade organisationer. Vi var på UTT. Vicerektor från UTT plus en forskningskoordineringsledare hälsade välkommen tillsammans med Dan och Eduardo. Sen hade vi tre svenskar var sin presentation. Mycket input men en viss tid för frågor och gruppdiskussioner under dagen. Peter tog ett stort pass på eftermiddagen. Vi var färdiga vid sextiden. Jag pratade med prefectur-mannnen, som är märkbart intresserad, kul. Mellan varven satt jag med Latings avhandlingsmanus.

Eduardo skjutsade tillbaka oss till hotellet. Middag på fikastället på hörnet. Några vackra blomsterbilder från i lördags.

2008 11 16 Söndag

En gråmulen och svalare dag. Det tog tid att skriva den långa lördagsbloggen samtidigt som det var kul att dokumentera fantastiska upplevelser. Åt frukost lite senare. Danne satt redan i hotellrestaurangen. Vi satte oss vid tio och jobbade med planering av verksamheten i institutet. För nästa år. Mycket resor blir det. Den svenska resursbasen måste utökas. Allt är förstås avhängigt av beslutet på ansökan. Peter, som var lite krasslig i kistan igår, mådde bättre men stannade på hotellet under dagen.

Danne och jag blev hämtade av Patricia och Alexandra, två administratörer på UMSS och UTT. De är jättehärliga och kräver att vi ska prata spanska och inte bara engelska. De ville bjuda oss på lunch. Vi for rakt väster ut med Patricias bil. På vägen till restaurangen, skulle vi tanka bilen. Det visade sig att bilen går både på bensin och gas. Patricia tankade gas. Vi var tvungna att lämna bilen under tankningen. Intressant, se bild. Våra vänner tog oss till en vacker restaurang med stor trädgård och dekorerad med koloniala, spanska huskulisser. Bland en blomsterbuske såg jag kolibrifåglar. Det var för rörliga för att kunna fångas på bild. Vi satt under en stor tårpil. Åt traditionell boliviansk mat med kött och flera olika potatissorter. Efter ett litet tag började det att regna. Vi flyttade in, lagom till det stor skyfallet och åska. Det varade kanske en kvart. På tillbakavägen stannade vi till i förstaden och vandrade upp och ner för en blomstermarknad. Massa växter mest för trädgård, en del väldigt exotiska. Kindpuss, kram och många tack för en härlig söndagslunch och – upplevelse.

Direkt efter hemkomst till hotellet satte vi oss alla tre och planerade måndagens och tisdagens kurs. Det tog ett par timmar. Vi avslutade en tidig kväll med att gå till kafeet på hörnet och äta pasta.

2008 11 15 Lördag

Klockan sju var vi färdiga vid hotellreceptionen med våra huvudbonader för stark sol. Eduardo kom strax och överraskades med samma stråkeps. Stora skratt. Den fina terrängbilen från fakulteten och den andra Henry som chaufför stod på gatan och väntade.

Nu började dagens äventyr. Vi körde den stora vägen till Santa Cruz. Vädret var vackert och de mest magnifika bergslandskap avtecknade sig. Färden gick alltså österut. Vi passerade topp-passage på nästan 4000 meters höjd. Luften kändes märkbart tunn. Sen gick färden neråt och så småningom kom vi ner i början av regnskogsområdet. Alla höga bergstoppar är helt skogsklädda med en grönska och träd- och växtrikedom som är obeskrivlig. Att försöka fotografera ger inte rättvisa åt ett fullständigt osannolikt djungel- och bergslandskap. Vägen slingrade sig mellan raviner och över otaliga broar över forsande vatten. Bergen än helt beroende av att vara skogsbeklädda. Vid de få ställen där det var nedhuggna partier hade det tunna jordlagret kollapsat och rasat ner och berget eroderat. På ganska många ställen var det skyltar om geologiskt instabil zon med vägpartier som började ge vika.

Efter ca tre timmar var vi framme i Chapare-distriktet och staden Villa Tunari. Hett som sjutton och fuktigt. Svetten rann. Vi fikade på ett häftigt ställe precis vid en marknad. Jag drack nypressad apelsinjuice, gudomligt god. Matdelen av denna marknad var spännande. Kollade särskilt in potatissorter. Flera sorter bananer. Vi kördes till en anläggning i regnskogen med både stigar för besökande och ett rehabiliteringscentrum för apor, puma och fåglar. Vi blev strängt tillsagda att inte ha med glasögon, smycken, grejer i fickorna samt att hålla hårt i kameror. Spindelapor och andra sorters apor, som var vana vid människor och som norpar grejer, fanns i området. Vi vandrade in och såg snart en familj svarta spindelapor i träd vid Chaparefloden. Vid en rastplats satt en volontär, ung kvinna från Falun. Hon berättade för oss att hon sitter med aporna här för att hantera incidenter med besökande bl a. Tidigare under dagen hade en alfahanne kommit fram till henne och plockat med sig grejer hon hade. Hon fick inte röra sig för då skulle hannen bita. Hon berättade också att de hade hand om en puma, som var för van vid människor. De hjälptes åt att promenera med puman sex timmar varje dag i skogen. Blev berörd av att träffa denna unga tjej från Sverige mitt inne i Bolivias regnskog. Måtte hon komma helskinnad hem igen.

Vi såg fantastiska fjärilar – stora blåskimrande med svarta kanter, stora gula. I burar vid en annan stig fanns papegojor med otroliga utseenden och färgstarka fjäderdräkter. En falkliknade samt en fasanliknande fågel såg vi också. Under dagen såg jag i fritt tillstånd skatstora fåglar med långa stjärtfjärdrar, som var kolsvarta med knallgul rygg. Vackra! Såg längs bergsvägg sparvstora fåglar med vit kropp och svart huvud och svarta vingar. Fågelexpert sökes för att jag ska veta vad jag ser.

Efter denna regnskogsupplevelse for vi ner till Chaparefloden, som är stor och mäktig med många tillflöden och som i sin tur flyter ut i Amazonas. Nu är det torrtid och lågt vatten. Det forsade rätt bra, så jag kan förställa mig vilken gigantisk flod det är i högvatten. Lastbilar längs flodkanten för att plocka sten. Vi gick ut till vattnet. Jag tog av mig skorna och gick (balanserade mellan stenar) i det varma och materialrika vattnet. Att stå där och se floden med regnskogen och lager efter lager av grönskande bergstoppar är en bedövande vacker upplevelse. Vi stod alltså i Amazonas gigantiska djungelområde. Fattar inte att jag stod här. Vill ha min familj med mig för att dela denna upplevelse.

Nu var det lunchdags. Körde in till Villa Tunari och ett bättre uteställe. Jag njöt av färsk, friterad fisk. Hann att prata lite jobb. Sen for vi vidare och ut till ett område där producenter i matklustret finns samt mindre fabriksanläggningar. Det odlas ananas, te mm. Det är vanligt att se kokaodlingar i dessa områden. Blad ligger på tork på stora plastpresenningar. Tillbaka för att stanna till vid en orkide-park. Detta var också helt fantastiskt att se. Alla orkideerna växer på träd. Många olika sorter både av orkideer och andra märkliga växter jag aldrig sett förut. Jag tog mycket kort, kan bara visa några få i denna blogg.

Fullproppad av upplevelser antogs tillbaka-färden. Nere i Chapare-området och stora vägen finns en drogkontrollstation dvs de vill undersöka om det finns droger gömda i bilar och andra fordon. Vi blev inte stoppade. Stannade och köpte kall cocacola vid nåt ställe med många stånd. Att fara från 300 m till nästa 4000 m är häftigt. Landskapet skiftar dramatiskt. Jag kunde omöjligt hålla mig vaken hela vägen utan somnade. Vi var framme i Cuchabamba vid sex. Det var dusch och vila som gällde för kvällen.

2008 11 14 Fredag

Mitt i natten vaknade jag av fruktansvärd dunka-dunka-musik. Trodde jag var mitt i ett disko. Vid tvåtiden gav jag upp och läste. Senare fick jag svar. Torsdagsnatten är Cuchabambas utekväll för diskofolket. Vet inte vad klockan var, när ljudet försvann och jag somnade in djupt.

Kyparen från gårdagens frukost skrattade, när jag sträckte upp ett finger och sa ”una omelett”. Jag behövde inte storkna av två omeletter denna morgon. Verkar som mina frukosttider är tidigare än kollegorna. Jag sysselsätter mig med att läsa om hieroglyfernas gåta medan jag äter frukost. Vi såg Rosettastenen på Brittish Museum senaste gången vi var i London och Martin lånade mig boken för att jag ska förstå vad som hände. Spännande läsning.

Henry hämtade oss som vanligt klockan halv nio. En flexibel förmiddag på UTT. Vi satt mest för oss själva och jobbade på och diskuterade och planerade. Denna tid har en verklig kvalité. Vi utvecklar våra verksamhetsplaner. Danne ringde Erik i Sverige och tvärtom. Utan Eriks råd står vi oss slätt. Klockan tolv gick vi till Sergios forskningscentrum. Där väntade nämnda person och tre kvinnliga forskarkollegor. Vi tog oss med två taxi till restaurang för att äta lunch, ett ställe nära hotellet. Vi svenskar blev bjudna på en delikat lunch. Jag tog en halv portion av en boliviansk rätt liknande panerad lövbiff med rå lök, pepprig paprika, tomater, stekt ägg på ris och friterad potatissort. Halv portion var för mig en gigantisk portion, se bild ovan. Vi drack fruktjuice gjord på exotiska, bolivianska frukter. Andra typiska bolivianska tillbehör till kött, fisk eller kyckling är stora bondbönor (gröna) och storkorniga majskolvar. Proppmätta skildes våra vägar. Våra bolivianska värdar for tillbaka till universitetet. Danne och jag gick till hotellet för en stunds vila. Peter tog sig ner till stan för att hämta sina nya glasögon (otroligt billiga jämfört med i Sverige).

Danne och jag tog taxi tillbaka till universitetet och UTT. Gick igenom översättningarna av bilderna med Carlos. När vi var klara med det och Peter också anslutit sig och kollat sina, tog vi farväl av våra UTT-kollegor, önskade en riktigt skön helg och tog taxi till centrum. Inhandlade huvudbeklädnader för morgondagens äventyr och fikade på det franska kafèet vid stora torget. Intressant att se kafféliv för stadens medel- och överklass. Vi kunde höra fattig indian spela dragspel på trottoaren utanför.

På väg tillbaka till hotellet lika svårt att förhålla sig till tiggande fattiga indianer. Kunde inte stå emot en gammal indiansk kvinna (inte kvinnan på bilden). Stannade och stoppad en sedel i hennes hand, oavsett vad som är bakom hennes böjda rygg och tiggande hand. Tänkte på en resa med Peter och folkhögskoleelever i Indien för många år sedan. Vi mötte en gång på en tågstationsperrong en svensk man, som berättade att han alltid tog den tiggande personen i hand och genom beröring visade sin respekt samtidigt som han inte kunde understödja tiggeriet på detta sätt. Världen är omöjlig att förstå och förhålla sig till i alla situationer. Jag njöt ändå av denna vackra stad under promenaden tillbaka till hotellet. En lugn kväll på mitt rum.

2008 11 13 Torsdag

Första lite svalare dagen. Jag hade kofta på mig till frukosten. En helt spansktalande kypare. Jag trodde mig kunna uttrycka ett önskemål om omelett på två ägg med tomater (omelet, dos oevos, tomato). Men in kom två omeletter! Jag blev ganska mätt. Förmiddag på UTT efter skjuts av Henry. Eduardo hade samlat ett större gäng UMSS-folk för en diskussion kring utvärdering av tisdagens workshop. Erick är en fena på att tolka bägge hållen efter att den pratande personen utlåter sig en längre stund och inte ger tolken en chans efter några meningar. Carlos skrev frenetiskt anteckningar på sin dator. Bra diskussion, som vi tre svenska inte dominerade men deltog aktivt i.

Jag fick min dator konfigurerad för att kunna använda fakultetens nät av en otroligt vänlig serverkille. Lärde mig hur jag skiftar inställningar för proxy-servrar, kul. F.d. prefecturadamen kom och ville diskutera egna initiativ vad gäller klusterbildningar. Eduardo bistod med goda kommentarer vad jag förstod utan att begripa deras spanska. En yngre kvinna, som ska tolka på 2 dagarskursen kom också för en genomgång av alla bilder. Danne och jag ringde Maija i Stockholm angående ansökan. Vi får suverän hjälp och det ser som det finns ett hopp för ett decemberbeslut. Jag var otroligt lättad efter detta samtal. Vi fick veta att det var mörk, regnigt och kallt i Sverige medan vi sitter i högsommar.

Henry tog oss till hotellet vid tolv. The same procedure as last day. Underbart att få jobba undan massa grejer och mail. Lite innan fyra hämta Eduardo och Erick oss. Besök på Fondo de la Comunidad mitt inne i centrum. Fondo såg ut som en ordinär bank. Vi hade möte med bankchefen och medarbetare, som var med på tisdagens workshop. Chefen visade sig vara en tidigare boliviansk minister, vänlig. Vi fick en kort beskrivning och lite statements om hur mycket Fonden arbetar med kluster och triple helix. Vi fick möjlighet att ställa lite frågor, Eduardo berättade och Erick tolkade. Efter en timmas besök tog vi tre och Erick taxi till mäss-området, där vi var förra året. Nu var det en mindre mässa, där klustert dels hade en gemensam monter och dels egna. Vår vän Victor, som grejat med detta, kom springande och hälsade hjärtligt. Jag måste koncentrera mig våldsamt först med att få till kindpusshälsningen och sedan kunna säga rätt hälsningsfraser och svara på spanska. Mr Victor är världens härligaste människa och han har en förmåga att prata både spanska och stapplande engelska på samma gång. Det är möjligt att förstå en del. Vi gick runt och tittade och pratade med företagarna med Ericks och Carlos hjälp . Danne och Peter smakade en yoghurt smaksatt med apelsin och morot som de sa vara suveränt god.

Strax efter sju lämnade vi mässan och vännerna och tog taxi tillbaka till vårt område. Nu kom dagens höjdpunkt. Vi gick på konsert inne i det ståtliga Patini-palatset alldeles intill hotellet. Vi fick precis plats i en stor sal med trappa i detta överdådigt inredda palats för att lyssna på en Beatles konsert. En stor flygel på ett podium och flera notställ. Grupperingar med ungdomar framförde Beatles låtar antingen helt instrumentellt (flygel, tvärflöjt, cello, fiol, klarinett) eller i kör med ackompanjemang. Ungdomarna måste gå någon musikutbildning på gymnasie- eller högskolenivå. Det var så gudomligt vackert och medryckande. Jag blev helt hänförd, särskilt av ett solo av en ung kvinna som med en ytterst klar och hög stämma sjöng Blackbird och med ett skickligt gitarr arr. Bilderna är från denna konsert. Vandrade hem till hotellet i sommarljum kväll.

2008 11 12 Onsdag

Nu tror jag att jetlegen har lagt sig. Men jag går ändå upp ca klockan fem lokal tid, pigg som en mört, och sätter mig framför datorn för att få kontakt med omvärlden och skriva blogg. Tack för alla kommentarer. De är särskilt roliga att få. Det är lite konstigt detta att skriva blogg. Själva bloggen riktar sig till flera men kommentarer riktas individuellt. Knepigt att veta hur jag ska kommunicera. Peter G du som är bloggosfärens store mästare. Hur ska man förhålla sig till det?

Ännu en het dag dvs vårtemperaturen i Cuchabamba är mellan 25 och 30 grader! Mitt på dagen ser det ut som solen står i cenit, väldigt högt upp. Vi blev hämtade av Henry halv nio. Lyxigt med chaufför. Nu har jag lärt mig att säga como esta? Det är inte alltid det svaras tillbaka utan jag får samma fråga tillbaka. En annan egenhet, när vi träffar kollegorna. Det är viktigt att hälsa genom att ta i hand. Men jag får kindpuss och Danne och Peter rejäl handskakning och kanske en kram. Jag anpassar mig och återgäldar med ordentlig tillbakapuss. Nåt att införa på campus Karlshamn?

På UTT diskuterade vi gårdagen workshop och planerade 2 dagarskursen med Eduardo, Carlos och Lineth. Vännerna grejar och donar med översättningar, invitationer och logistik. Vi svenskar satt själva och planerade också. Vid lunchtid, blev vi skjutsade tillbaka till hotellet. En eftermiddag med enskilt arbete. Jag gick upp till affären och köpte vatten och lite lunchmat. Underbart med timmarna att jobba med presentationen till kursen och bilderna, som ska översättas till spanska. Lite mailjobb hann jag också med.

Halv fem tog vi tre taxi till den stora marknaden La Cancha. Färden gick en omväg om centrum och kostade 12 BoB (ca 15 kr)! Vi blev avsläppta på andra sidan marknaden och gick igenom hundratals meter (kändes det som) stånd med tyger, kläder och massa annat. Till slut frågade vi om ”al pacha”, ”poncho”. Jodå, det förstods och killen pekade. Vi fortsatte längs de trånga stånden och kom så småningom fram till San Antonio. Då kände vi igen oss och hitta våra rader med affärsstånd med ullkläder och massa annat hantverk (och krimskrams). Nu kom Danne och jag i shoppingtagen och handlade koftor, ponchos och ett vackert, traditionellt vävt tyg. Peter var mest förtjust i stenar. Bilderna är från La Cancha San Antonio. Det är en verklig upplevelse att gå i denna marknad och se alla människor, mest queshua indianer.

När vi var färdiga på marknaden, hoppade vi in i en taxi. Efter ett litet tag fick den punktering. Vi fortsatte till fots. Vid stora torget med katedralen, gick vi in på en konstutställning. Vackra verk i blyerts, akvarell och olja. Blev nyfiken på priserna, men frågade inte. Peter hade kollat in en italiensk restaurang, som vi hittade. Men först en sväng om ett annat vackert torg, se bilder. God mat och intressanta diskussioner om hur förstå vårt arbete här i Bolivia. Promenerade tillbaka till hotellet. Skönt att röra på sig.

2008 11 11 Tisdag

Ännu en het dag. Men det var inte besvärande, eftersom vi befann oss strax utanför CCBA centrum vid samma anläggning som i april för en workshop. Anläggningen, vars namn jag inte har en aning om, ligger bland höga eukalyptusträd och annan vackrare grönska. Det är svalare där. Intensivt fågelkvitter.

Här samlades deltagarna i Organic Food Cluster för en endags workshop med syfte att följa upp gjorda aktiviteter samt jobba med an arbetsplan för 2009. Åter igen många kära återseenden och kindpussar. Nya ansikten tillkom från nya företag, ytterligare universitetsfolk, Fondo de la Comunidad samt nya personer från prefectura. De senare på grund av det ändrade politiska läget i staden, närmare Morales. UTT vännerna var väl förberedda. Eduardo blir en helt annan person, när han får prata på sitt eget språk. Ungdomarna skötte det hela perfekt. Jag assisterade Erick med att hålla koll på tiden. Peter höll i teamets presentationer. Vi fick bra simultantolkningshjälp. I grupparbetena satt jag med gänget runt den pigga Valencia-chefen. Intressant att höra hur diskussionerna går och hur de upplever klusterutvecklingen så här långt. Under lunchen pratade jag med en äldre kvinna från UMSS, som stretar på med att få pengar till sitt livsmedelsanalys-laboratorium på universitetet. Hon pratade bra engelska. Lunchmaten var typisk boliviansk mat, god. Hann prata lite med Lovisa i telefon, innan arbetet började igen. Verkar som de flesta tyckte det varit en konstruktiv och givande workshop.

Henry skjutsade oss tillbaka till hotellet. Några timmars eget jobb, innan vi gick ut för att äta middag. Åtnjöt en fantastiskt god grillad kyckling med ett glas bolivianskt Medoc-vin. En kopp kaffe, te på vårt stamfik vid hörnet på väg upp till hotellet.

Jo, hotellets papegoja bor i en stor vit bur under natten. På dagen rör den sig fritt i trädgården och tilltalar oss gäster med ord och busvisslingar.