Lena Trojer’s blogg

2009 02 24 tisdag
Vaknade av ett hejdundrandes, afrikanskt åskväder. Det gick runt runt stora sjön. Vet inte hur mycket klockan var. När jag vaknade ordentligt vid halv sju var det fortfarande halvmörkt av tunga moln. Jag var ensam i simhallen. Idag blev det 250 m. Härligt.

Hel kursdag. Ifor drog det mesta. Börjar lära känna några deltagare. Var nyfiken på ett petroleumkluster, mest på hur de tänker här i Uganda kring denna politiskt stekheta och på flera plan komplicerade fråga. Fick lite insyn, ska berätta sen. Det finns ett gäng häftiga damer, som är intresserade av fashion design med fokus på smycken. Jag satte mig hos dem och lyssnade och tilläts intervenera lite lätt. Fick lite personlig kontakt. De tunga molnen drog förbi och lunchen serverades i trädgården, mycket njutbart. Hade kontakt med Lating. Allt är inte riktigt på plats än för disputationen.

Jo, jag fick sms hemifrån om dagens stora nyhet – den efterlängtade förlovningen. Jag blev av någon outgrundlig anledning rörd över vad jag läste på nätet. Dessa unga människor i ålder av mina barn – situationen blir så allvarlig för de två.

Vid middagen på kvällen ytterligare en extern gäst som talade. Inga långdragna tillställningar, så det blev en stund av egen tid. Läste färdigt ett måste, en utvärdering av SPIDER, som vi i styrelsen ska ha synpunkter på. Sen min pocketbok med underhållning av grodkonsert.

2009 02 23 måndag

Två amerikanska unga kvinnor och jag väntade utanför hotellets simhall med en 25 m bassäng och ett gym klockan sju. Behövde inte vänta särskilt länge för en hotellperson kom och öppnade upp. Ljuvlig att simma, blev 200 m, ensam i hela simbassängen, fräscht vatten, ca 25 grader. Ugandisk dagstidning och frukost på färsk frukt, kokt ägg och afrikanskt, kryddat te.

Kluster-facilitator-kursen började prick 9 med 70 (!!!!) deltagare. Jag fick uppgiften att presentera internationella teamet och hälsa välkommen å Sidas vägnar. Christine – director of School of Graduate Studies, Makerere – ersatte rektor att öppna kursen. Kul att träffa henne igen. Danne satte en övergripande agenda och jag följde efter med 15 minuter triple helix. Sen var det Ifors show resten av dagen. Vi sitter i ett stort rum runt ett större antal bord. Jag sitter längs bak och kan jobba med diverse, förutom att facilitera Ifor någon enstaka gång, samt tyst prata ”strunt” med Danne. Yasin som är nationell koordinator efter JBT, som dog oväntat, är bra. Men det är en speciell sak med honom. Han är djupt troende muslim och har märkbart svårt att titta mig i ögonen eller prata direkt till mig. Han vänder sig hela tiden till Danne. Jag har slutat ta honom i handen, vilket jag tror besvärar honom. Detta beteende inför en kvinna sitter djupt …. är vad jag tror. Det förstärks kan hända av att jag är mzungi (pink face). Yasin är ok, så mig gör det inget.

Nawangwe, vår vän och dean för tekniska fakulteten var med under förmiddagen och lunchen. Jag fick möjlighet att dryfta Sida-ansökan och disputationen den 6 mars med honom. Inga oklarheter återstår. Lärde mig en intressant sak. Nawangwe berättade att alla dessa små myggor här i Entebbe konkurerar ut malariamyggor. Inne i Kampala däremot finns de farliga flygfäna. Detta är kanske en orsak till att det inte finns några myggnät över sängarna.

Vid middagen på kvällen pratade en inkallad person som pratade om sin (ugandisk) tolkning av kluster.  Jag bröt upp tidigt. Vid åtta/nio på kvällen börjar grodkonserten -  ett otroligt ljud som nästan dränker ljudet av chikadorna. Vid tio är det ett annat ljud som dominerar – då har folk börjat lägga sig, dragit igång air condition och bombis krupit ner under flisfilten (!).

2009 02 22 söndag
Det är speciellt att få komma till Uganda. Det Ugandabesök som betytt mest för mig, var när jag fick resa hit tillsammans med Maja. Vi blev så oerhört väl mottagna. Jag tror att det betyder nåt särskilt för vännerna och kollegorna här, när man tar med sig en familjemedlem. Vi två kunde tillsammans visa en djupare respekt för Uganda, våra vänskapsband och professionella relationer. Allt hänger samman. De personer Maja och jag träffade då hälsar fortfarande till dig Maja, nu när jag kommer ensam.

En ljuvlig svalka på morgonen från det öppna, myggnätförsedda fönstret gjorde att jag somnade om och vaknade halv nio (!!). En dag av förberedelser på hotellet och några överraskningar. Lating kom till hotellet med två av sina tre barn. Vad roligt att se dem. Lating hade fixat ugandiskt sim-kort – hyggligt och en stor lättnad, så att jag lätt kan nå honom och andra ugandiska kollegor. Lating fick med sig nästan alla avhandlingar. Vi hann gå igenom massa praktiska saker inför disputationen. Barnen stod tålmodigt och tysta och väntade. Jag gav dem en chokladask.

Fram på eftermiddagen kunde jag inte hålla mig längre – jag köpte en login, ett dygn, för 10 USD. Knäppt att jag tycker det är dyrt, när jag betänker att internetuppkoppling i detta land är ohyggligt dyrt (jämfört med Sverige). Åt de som har ska vara givet, cyniskt. Så nu blev det möjligt att kolla mail och lägga upp ett blogginlägg. Upptäckte att det inte går at ladda upp bilder på worldpress från Ubuntu-partitionen. Men från min virtuella XP maskin gick det. (Jag tycker om Ubuntu ändå).

Buffé-middagen på kvällen med anländande kursdeltagare. Fisken är en dröm, superfärsk antagligen från Viktoriasjön, kokbananerna och bönrätterna, läckerheter. Tidig kväll.

Om du tittar nogsamt på bilden ser du två otroligt vackra fåglar – traststora, glänsande ljusblå vingar, vit kropp, svart sträck för ögat och orange näbb. Undrar vad det kan vara för pippifågel måntro? Kamerakapaciteten är begränsad, använder mobiltelefonen.

Tack för uppmuntrande tillrop Peter G. Du och andra skriver så fantastiska bloggar med sån tänkvärd substans. Jag skriver bara enkel resedagbok, skulle vilja ändra mitt bloggskrivande. Kanske inte fixar det denna gången. Jag vänder mig fortsatt till er familj och vänner och jag tror att ni är intresserade av vad jag har för mig, väldigt jordnära. Så, jag tycker det är kul om du orkar läsa dessa rader.

2009 02 22 lördag
Är det någon som har stort tålamod med mig så är det Lovisa. Tack gullehjärtat för att du huserar din gamla mamma, som började stöka omkring klockan tre på morgonen för att ta sig ut till Kastrup. Ibland har jag tur. Hela resan ner till Entebbe i Uganda gick hur smidigt som helst. Jag var tungt lastad med Latings avhandlingar (ingen klagade i incheckningen), ingen tog min nagelfil, jag fick med mig liten plastflaska med rom (…..att skölja tandborste och bettskena med, remember ) från taxfri. Både VINNOVA-arbetskompisen Danne (anslutande från Stockholm) och jag kom med stora planet till Nairobi. Var framme vid elva på kvällen. Allt (!!) bagage kom fram. Transport fixad till hotell i närheten. Lite nervös av att inget myggnät fanns över sängen – vi bor precis vid Lake Victoria. Rummet är väl sprutat och i badrummet låg en död, liten kackerlacka i en vattenansamling.

En tanke eller två

Hur är det möjligt att så otroligt många människor färdas kors och tvärs i vår atmosfär…..även på en lördag? Hur har vi råd? Skulle vi märka om himlen plötsligt inte uppvisade ett enda flygplanssträck? Skulle det kännas lättare på nåt sätt?

Att bli omsvept av en tropikvärme efter att ha kurat i tröjor och yllesjalar, känns i hela kroppen. Avslappnande, bra för stressade hjärtan och själar – tror jag.

Nu bär det iväg igen på långresa till Uganda följt av några dagar i Rwanda. Välkommen att följa min reseblogg.