Lena Trojer’s blogg

2009 05 30 lördag

Så fort jag fick upp datorn tidigt på morgonen gick jag in på Bambuser-länken. Ingen sändning från Kjell Gredes föreläsning. Efter att senare beklagat mig på yammer, mailade Jonas en ny länk. Här kunde jag se Kjelle ca 20 minuter innan nätet segade ner. Jag var helt tagen av hans berättelser.

En lugn förmiddag. Jag satt mest och jobbade vid datorn. Den kalla morgonen övergick till en lagom varm, solig dag. Klockan tolv kom Eduardo och Carlos och hämtade oss. Vi for med bil upp längs en Cochabamba-slänt mot bergen. På en restaurang med underbart vacker utsikt, bjöds vi på lunch. Jag fick en baby duck dvs en gigantisk och välsmakande anka. Mycket roligt och intressant prat. Plötsligt såg jag en örn seglande över bergsslänterna. Eduardo och Carlos bekräftade. Efter lunchen tillbaka till hotellet. Vad oerhört vänligt av dem att offra sin lördags-eftermiddag för att bjuda ut oss.

Försökte se fortsättning på Kjelles föreläsning, svårt internet, bara snuttar. Strax efter fem gick jag ut för att hämta mina glasögon. De var fortfarande inte klara, ett glas hade spruckit. Istället gick jag upp till mataffären och köpte blommor till morgondagens lunch-bjudning.

Vid halv åtta skulle vi gå ut och äta middag på stekstället. På vägen dit försökte Danne ta ut pengar i en automat. Kortet fastnade och matades inte ut. Hjälp! Försökte trycka på knappar, ringa ett uppgivet telefonnummer. Till slut lyckades jag med min nagelfil peta upp korthålet, som var misstänkt gummi-aktigt. Bakom fanns kortet och möjligt att dra ut. Detta måste vara nåt fyffens. Lyckligt slut. Efter den enorma lunchen åt vi alla tre grillade räkor. Gott. Tidig kväll för mig.

2009 05 29 fredag

Idag börjar XPOn i Karlshamn, det stora eventet med examenspresentationer och mycket annat inom digitala medier. Det är attan att Bolivia-jobbet krockar med detta. Masse yammade mig länken så att jag kan vara med via sändning med Bambuser med en timmes förskjutning. Teknik är alldeles underbart! Min morgon ägnades mycket åt detta.

Dagen var vikt till workshop med Cochabambas matkluster. Henry hämtade oss kvart i nio och körde oss till samma vackra ställe som den tidigare workshopen med läderklustret. Många gamla och nya ansikten bland klusterföretagen och andra aktörer. Pamela tolkade till mig. Under förmiddagen presenterade UTT och andra organisationer resultat och information. Mitt i allt kallades jag ut, då UMSA-vännerna stod utanför. De var angelägna att träffa mig för att ytterligare förklara sitt stora behov av samarbete och konfirmera att vi träffas den 8 juni. Dr Tito pratar mycket och ler vänligt. Jag förstår att pressen är hård från regeringen att universiteten och särskilt det ledande nationella universitetet UMSA ska arbete i nära med samhället, vilket inte görs nu. Det låter som goda Carl Tham-tider. Spännande. Tänk om vi fick vara med om att jobba med förändringsprocesser inom UMSA genom detta projekt. (Elisabeth here we go!)

Under lunchen fick jag tillfälle att prata med Carola. Hon samarbetar med kollegor på UMSA. De hjälper varandra med olika resurser de har, lite ovanligt enligt Carla. Och dessa samarbeten har direkt koppling till resurser för matklustret (kan även gälla textilsektorn). Det är på denna nivån saker verkar hända. Intressant!

Grupparbeten på eftermiddagen. Det är absolut inga problem att få folk att diskutera och jobba. Surret börjar ögonblickligen så fort uppgiften är given. Jag pratade en del forskningsplaner med Carlos och visade honom XPO-länken. Internet-uppkopplingen fungerade sporadiskt. Tiden gick ursnabbt. Jag och Danne gjorde en slutkommentar. Peter hade gjort det stora jobbet med refresher och grupparbetet. Bra resultat av dagen med mycket konkreta förslag och ansvarsfördelningarna för arbetet de kommande 6 månaderna.

Tillbaka till hotellet. Vi kastade in grejerna och vandrade ut på stan. I en slags utställning och försäljning av vackra alpacka-sjalar handlade vi alla tre, fantastisk kvalité och billigt. På franska caféet vid gamla torget drack vi kaffe och te, njöt av stämningen och diskuterade dagen. Vid sju gick vi vidare till den italienska restaurangen, som vi besökte förra året och åt goda kalvmedaljonger (de största jag sett). Kvällen avslutades på en uteservering vid nya torget. Mycket folk ute en fredagkväll.

2009 05 28 torsdag

Kallt, kallt på mornarna och dörren till frukostrummet står öppen. Soya-yoghurt är livet.

Vi blev hämtade som vanligt halv nio för den korta färden till UMSS/UTT. På förmiddagen fick vi träffa en delegation på fyra personer med Dr Tito i spetsen från universitetet i La Paz – UMSA. Sida och S&T ministeriet i Bolivia har påkallat ett samarbete mellan UMSS och UMSA just vad gäller innovationsutveckling och klusteruppbyggnad. Därav detta andra möte med UMSA-kollegor. Det första mötet ägde rum i november för vår del. Nu hade UMSA med sig ett dokument med ett förslag. De presenterade detta förslag och vi fick möjligheter att ställa frågor och diskutera. Det är uppenbart att de tänker olika och har ett starkt, ganska traditionellt linjärt universitetsperspektiv. Det var väldigt intressant att få detaljerade beskrivningar av olika sektorer t.ex. kakao-produktion och lama-uppfödning med dithörande engagemang från universitetet. Det var också uppenbart att de ville ha oss som partner i ett uppbyggnadsskede. Gärna, men det var mycket för Dan, Peter och mig att fundera över, försöka förstå och klura på. Vi beslöt att försöka äta middag tillsammans på kvällen och fortsätta diskussioner. Jag kommer att träffa dem i La Paz den 8 juni.

Lunch, tillbaka till hotellet i taxi för 10 spänn. Fast jag hoppade av lite tidigare och fixade med mitt glasögonköp. Beställde nästan lika snygga bågar som jag såg igår och som fungerade med progressiva glas och som var mycket billigare. Priset på ett par glasögon är kanske 25% av priset i Sverige. Var uppom mataffären och provianterade lite mer lunchmat.

Eduardo hämtade oss vid halv tre. Jag fick tillfälle att prata med honom om UMSAsamarbetet, hur få ihop det och vad som kan vara möjligt att presentera på Sida-mötet i La Paz. Jag behöver förstå mycket mer av kontexten och konkurrenssituationen mellan de två universiteten. Eftermiddagen ägnades åt detaljerade diskussioner om morgondagens workshop med matklustret. Sergio och Carola var med en kort stund. Kul att se dem igen. Mycket eftersnack med Alexandra och Carlos om bolivianska seder. Carlos inviterade oss hem till hans familj på söndag. Särskilt uppskattat!

Vi hörde inte av UMSAvännerna för gemensam middag, så vi gick ner på stekstället själva för en kortare middag. Njöt av stekta foreller, grönsaker och citronjuice. Tidig kväll.

2009 05 27 onsdag

Gissa vem som har fått blommor och kindpussar idag?

Jo, mors dag i Bolivia är en stor dag och halv helgdag. Det är just detta datum som firas och som påminner om kvinnliga hjältar i någon sammandrabbning i historien (kan inte detaljerna). Jag blev i alla fall rejält överraskad. När vi sitter på universitetet och UTT på förmiddagen med planeringsarbete, kommer hela personalen på UTT i en lång rad anförd av Alexandra. Hon överlämnade den vackra rosen med fint kort från dem alla. Sen tog varenda en mig i handen, gratulerade och kysste mig på kinden. Jag blev ju nästa stum och djupt rörd. Försökte tacka genom att säga att jag aldrig nånsin fått uppleva något liknande, att jag skulle berätta för min familj, men kanske inte för min mamma, som kanske skulle bli avundsjuk. Har jag skrivit innan att bolivianer är hjärtegoa människor? (Jo, det har jag).

Följetongen om min soya-yoghurt: den kom fram på frukostbordet, samma tillbringare med fin, vit servett över, på vilken en liten skriven lapp var fastsatt med knappnål.Gulligt.

På UTT fick vi en gedigen genomgång av arbetet med mat-klustret. Det är Carlos, som rattar det. Vi är djupt imponerade över alla deras aktiviteter och konkreta resultat som första pris på årets största mässa i CCBA, att klusterföretagen är inviterade medlemmar i industri-handelskammaren. Genomgången föranledde många frågor och diskussioner. Jag lär mig massa viktiga detaljer om klusterprocesser, som jag inte sett i Afrika. Vid lunch avslutades som sagt arbetsdagen. Vi tog taxi till hotellet.

Medan jag åt lunch på rummet skypade jag med Fatma. Det gick alldeles utmärkt, inga ljud-tidsförskjutningar. Jag fortsatte jobba med vår fakultetsmedelsansökan och mailen. Vid halv tre vandrade jag ner mot stan. Fick tag på en bra karta i en turistinformations-kiosk. Kollade glasögon och hittade ett par ursnygga bågar på ett ställe. Bestämde mig inte, skulle kolla mer nere i stan på glasögonaffärsgatan, som jag hittade igår. Nej, hittade inga så snygga där. Letade mig fram till den mindre marknaden i centrum och handlade presenter, vilka jag inte ska avslöja i denna blogg. Gick vidare till det gamla torget och fikade på vårt franska café . Crepe suzette och te. Det är utmärkt, fritt internet på detta kaffe. Försökte fringa med Martin och Kadde, men de hade inte fringen på. Tillbaka till första göasögonaffären. Hade bestämt mig….då det visade sig att de bågarna var för små för mina progressiva glas. NEJ, hur göra? Jag får invänta nya bågar imorgon. Kul ställe, flera samlades runt mig och hjälpte till att översätta, ytterst vänlig expedit.

Ett par timmars läsande och grejande på nätet, innan middagsdax. Vi gick till restaurangen på gatan nedanför backen, där de serverar traditionell boliviansk mat. Åt oss rejält mätta. Mycket familjer ute med sina gamla och unga mammor. Avslutning på vårt lokalställe. Där fick jag väl en ros till och gratulationer, se bilden nedan. Happy!

2009 05 26 tisdag

Det där med jetleg är inte lätt. Det var nästa omöjligt att sova, trots att jag var tröttmosig i huvudet. Pyltade på mig rejält med kläder och gick ner till frukostrummet vid halv åtta. Idag bar jag med mig en bastant plastpåse med soja-youghurt. Jag ville att köket skulle hälla upp den i en tillbringare och sedan spara den i kökets kylskåp tills jag ätit upp allt efter några dagar. Detta skulle jag förklara med gester och kroppspråk då det är bara spanska som gäller. Jo, jag fick min youghurt i en glasbringare. Fortsättning följer om samma tillbringare finns tillgänglig imorgon. Vad vore livet utan alla dessa trivialiter?

Idag var workshop-dag för det nybildade läderklustret. Vår chaufför från förra gången, blåögda Henry, hämtade oss. Mycket hälsningsfraser på spanska blev det. Henry körde oss väster ut från stadens centrum till en ny konferensanläggning, betydligt mindre än den tidigare, och vacker. Vi var först på plan (som vanligt). Ungefär en timma efter utsatt tid var alla samlade – över 50 personer. Vi hade två tolkar, America är klart bäst och simultantolkar. Vår vän Victor från CADEPIA är ett under av social kompetens. Han går runt och hälsar på varenda en och sprider en sån go stämning kring sig med mycket skratt. Jag har tagit en fin bild av honom, men vill ogärna lägga ut bilder på personer på en publik blogg. Du kan se en situationsbild nedan istället.

Programmet innebar många presentationer av organisationer, som på nåt sätt kan vara en resurs för klustret. Inga konkurrens-vibbar. Vilket förankringsarbete UTTfolket och Viktor måste ha gjort. Peter höll i repetitionspasset och grupparbetet på eftermiddagen. Lunchen åt vi ute under högt halmtäckt tak. God boliviansk husmanskost. Viktor berättade för mig vad lertallriken vi åt på heter på sitt språk queshua. Då fick jag höra klickljudet igen. Jag låtsades som om jag inte hörde och han upprepade klickordet flera gånger. Förunderligt. En annan sak som är kul – människor börjar prata och diskutera med mig på spanska. Då finns det oftast nån i närheten som kan några ord engelska och som översätter. Och jag förstår ganska många ord på spanska (de som liknar engelska ord). Det går att prata och få ta del av mycket intressanta saker. Workshopen slutade med att Dan och jag delgav några allmänna konklusioner.

Tillbaka på hotellet med Henrys bil bytte jag om till träningskläder och vandrade ner på stan. 30 minuter i ena riktningen och 30 minuter tillbaka. Jag gick utan karta, vilket var lite nervöst. Visste på ett ungefär hur jag skulle gå. Måste lära mig att hitta till nya och gamla torget. Jag hittade efter lite kringelikrokar nya torget, som var fullt av hantverksstånd. På kvällen middag på iranska restaurangen. Ägaren kände igen oss. Tidig kväll. Bilden på träd med röda små blommor (eller frukter)  innehåller en liten kolibri. Den var omöjlig att få tydligt med på bilden. Men jag såg den själv, fantastiskt vacker.

2009 05 25 måndag

Det är härligt att få bo på samma hotell – Portales – som tidigare gånger. Det mesta är välbekant och jag hittar det jag behöver. Internet fungerar som tidigare. Utsikten från hotellrummet är enastående – hög bergskam på ena sidan och giganstiska Kristusstatyn på en bergstopp (se tidigare bloggar) på andra sidan.

Jag lyckades sova till fem, lite tung i huvudet mest beroende på den höga höjden (tror jag). Fick ett par timmar vid datorn. Det är riktigt ruggigt kallt på nätterna och morgonkvisten och stekhett mitt på dagen. Åt frukost på frukt, två (?) omeletter och cocate, gott. Danne och Peter, mina arbetskamrater i svenska teamet anslöt till frukostbordet.

Halv nio blev vi hämtade av Carlos och ny chaufför, äldre, spansktalande man. Färden gick till UTT, kända trakter, där vi jobbade med planering hela dagen med UTT förutom lunchavbrott på ett par timmar. Många kära återseenden. En ny medarbetare och tolk fanns med, en ung, kvinnlig student vid namn America, mycket vänlig och intresserad.

Under lunchen gick jag en sväng till stora affären och provianterade. Försöker hålla mig någorlunda till mitt GI-försök. Vid ett tillfälle under dagen vid hotellet fick jag nära påhälsning av vännen papegojan. Hon ville äta på min ryggsäck, se bilden. Jag erbjöd henne bättre upp – en mandel och en cashewnöt – vilket hon tacksamt accepterade.

Planerna för kvällen är en tidig middag. Sen kan nog jetleggen inte stå ut med mer.

Söndag 090524

Denna långa resan dvs tåg till Kastrup- flyg till Frankfurt och vidare  Sao Paolo – Asucion – Cuchabamba tog sina många och modiga  timmar. Men nu är jag här i Cochabamba igen. Vackert, härligt. Eduardo och hans son hämtade på flygplatsen. Så här ser det ut när man flyger in mot bergen och högplatån Cochabamba. Hasta manana.

Så vad det dags igen, att fara tillbaka till Bolivia och Cochabamba för fortsatt arbete med vännerna på UMSS.  Välkommen att läsa och kommentera det jag lyckas skriva ner i min reseblogg. På Asuncions flygplats på hemväg från förra besöket förgyllde ett par unga grabbar livet och skorna på oss resenärer. Så försynt och skickligt gjorde en av dem mina skor så här fina;