Lena Trojer’s blogg

2009 06 02 tisdag

Vi sitter och huttrar vid frukostbordet. Sista skvätten av min soja-yoghurt. Jag behöver bara visa mig, så hämtar de min glaskaraff. Jag skulle ju gärna vilja prata spanska och kunna skoja lite om detta. Vi ställde oss strax utanför hotellet i solen och försökte värma upp, i avvaktan på vår transport.

En fantastisk förmiddag följde med UTT-teamet i en intern diskussion om läder-klustret. Danne hade tänkt till ordentligt och lyfte hela diskussionen genom att sätta en strategisk ram i en bild kring en värdekärna (stjärna?) följt av Peters lokala/regionala/nationella/internationella utvecklingstänk. Vi kämpar alla tre om samtalsutrymmet, som är väldigt trångt, eftersom allt måste tolkas (mycket skickligt av America). Feedbacken från UTT-kollegorna är suverän och mycket lärorik. Det går att föra dessa ytterst konstruktiva diskussioner, eftersom vi är i detaljer och praktik. Yes! Vid lunchtid känns denna diskussion uttömd för tillfället och strategierna med kopplade aktiviteter klarare.

Tillbaks med taxi. Vi åt lunch alla tre på lokalstället. Jag hade avstämningen av vårens arbete inom SICD med. Trots en del bakslag med L och Sida-ansökan (vilket tar ny fart igen) har vi åstadkommit en hel del. Vi är rätt så inspirerade och fyllda av tillförsikt inför kommande SICD-jobb och -äventyr. Vi lär oss massor här i Bolivia att tillföra Afrika-arbetet.

En stund på rummet och internet-uppkoppling. Eduardo hämtade oss för möte med CADEPIA. Parkerade bilen vid det lilla torget, där CADEPIA har sina lokaler precis intill fängelset för män. Det senare ser för skruttigt ut. Jag försökte ta en del bilder, se intill. Det var ganska svårt, eftersom torget intill var ”bepansrat” med soldater med skarpladdade gevär, läskigt. Fångarna under taket ropade. Ett mer anonymt kvinnofängelse ligger i höran av torget.

Så småningom var tillräckligt många samlade för att CADEPIA-mötet skulle kunna starta. Victor och andra vänner droppade in efter hand. Mycket hög temperatur på detta möte med världens tryck på Eduardo och önskemål om att få vara del av kluster eller starta nya. Ett par mekanik-killar var väldigt på hugget och överlämnade dokument till Eduardo. Den mycket energiska kvinnan i matklustret hytte med fingret och påminde om att matklustret minsann var det första klustret, som skapades i Cochabamba, och detta ska icke förglömmas!!! Hon var jättestolt. Eduardo blev ordentligt bekräftad och gick igång som bara den. En liten lustighet inträffade, när den större CADEPIA-damen (se tidigare blogg) var tvungen att avvika från mötet, och fick mig att nästan hamna i skrattkramp. Kan berätta vid annat tillfälle än bloggen. Situationen har verkligen utvecklats under bara ett år. Deras klusterarbete har skapat relevans minst sagt.

Efter mötet berättade Eduardo om en paradbacke med kvinnostatyer längst upp, som vi kunde se från torget. Det var slaget i början av 1800-talet, som kvinnorna utkämpade och som mors dag är uppkallat utifrån, se bild. Vi hade ett kortare möte med Eduardo på ett café vid plaza Colonne. Eduardo ville berätta lite UMSS-interna saker, som har betydelse för klusterarbetet. Mycket bra kan hända.. Efter detta möte vandrade Peter och Danne tilbaka till hotellet och jag hämtade min skinnjacka. Den senare blev ursnygg och värmande!

På kvällen var det uppsluppen avskedsmiddag (Dan far hem imorgon) med UTT-gänget på nytt ställe. Denna gången hade vi tre tillfälle att presenta mer ordentligt än vad vi gjort de tidigare gångerna. Jag höll ett litet tal. Vännerna blev uppenbart glada över sina cd-skivor, vackra glas och termosmugg med BTH-logga. Svarstal av Carla och presenter till oss i form av de vackraste och mjukaste alpacka-halsdukar. Sen åt vi gott av buffen och drack öl och vin. Mycket prat och skratt. Vid elva bröt vi upp. Dan tog farväl. Eduardo körde oss till hotellet.