Lena Trojer’s blogg

2009 0605 fredag

Grattis alla födelsedagsbarn – Magnus, Ingemo och Silvio! – också via denna blogg.

Denna morgon var det Peters tur att börja sin hemresa. Känns lite konstigt att vara ensam kvar. Kvart över åtta blev jag och en nyanländ svensk, Jonas Hedlund från vackra Luleå, hämtade av Henry. Vi kördes till gamla workshopstället utanför stan. Möttes av Jorge och UMSS’s rektor (!), denna vänlige man. Rektorn inledde workshopen mellan forskare och storföretag inom gruvindustrin, zeoliter. Snälla nån vad kallt det var i lokalen, kallare än den kyliga morgonen utanför. Alla hade mycket kläder på sig. Någon dress-code var inte att tänka på (utom Jorge som hade kavaj och slips). Rektorn lämnade ganska snart och vice ministerkillen (från novembervisiten) höll en föredragning med lika komplicerade figurer med massa boxar och cirklar som förra gången. Very talkative. Sen var det min tur. En ung, manlig doktorand skulle tolka. Det gick inget vidare. Tur att jag hade mina bilder översatta på spanska. Jag eldade upp mig rätt ordentligt på triple helix, kluster och de stora potentialerna i CCBA. I pausen ville en UMSA professor och vice minister-killen prata vidare med mig, vilket vi också gjorde. UMSA-mannen ville starta kluster inom zeolit-sektorn i La Paz. Sure!. Jag bytte några ord med Bo Mattiasson vid kaffebordet. Förhörde mig om situationen på kemicentrum i Lund och blev smått nostalgisk.

Jorge fixade taxi tillbaka till hotellet strax innan lunch. Jag åt en lätt sådan på rummet, magen behöver vila från allt köttätande. Tog sen en taxi till UMSS/UTT. Ville prata med Carlos om samtalet jag haft med Eduardo. Eftersom inga andra var på plats, vandrade vi ner till stan och satte oss på Bolivias svar på MacDonalds. Kommer inte ihåg vad det heter, nåt på B. Carlos lyssnade med stora öron och ögon på resultatet av Eduardos synpunkter på våra tänkta forsknings- och doktorandsamarbeten. Vi gick igenom både plan A (Sidadoktorand) och plan B och Carlos var nog lika glad som jag över dessa möjligheter. Det var tydligen tvunget att Carlos skulle göra mig sällskap, promenerandes, tillbaka till hotellet, från vilket han tog en taxi till UTT. Tänker på hur svårt Peter hade att avstyra Rolandos enträgna begäran att få skjutsa hem oss i bil, fast vi hade så nära att gå till hotellet (i onsdags kväll).

Packade ihop mina grejer och betalade min hotellräkning. Försökte få lite bröd för den tidiga morgonen därpå. Det gick inte, men bananer fick jag…ännu bättre.