Lena Trojer’s blogg

2009 06 06 lördag.

Jag ringde hem på morgonen och fick höra om en av flickornas kamrater, som blivit mycket dålig, skakad. Annars gick allt smidigt denna morgon. Lämnade mitt lilla hotellrum för denna gång. Carla kom halv sju i taxi och hämtade mig till flygplatsen. Flygplastskatt för inrikesflyg är 14 bob (15 kr ungefär). Vi fick vänta ett tag innan det var dags att gå ombord på planet. Jag läste på en karta som Carla hade. Den texten skulle mammas kompis Elin gilla, gammal kunskap bland Andernas indianer.

Jag hade inte behövt vara så nervös inför denna flygresa till La Paz. Vi flög över otroligt vackert bergslandskap och landade säkert på Altoplanos gigantiska höghöjdsplato (4 000 m ö h). Vitklädda toppar visade sig i fjärran. Vackert, vackert! Nog kändes det i huvudet och lungorna att jag var högt uppe. Bagaget kom fram. Vi tog taxi från flygplatsen till La Paz. Och DET var världens upplevelse. När man kör över kanten ner mot La Paz ,utbreder sig det mest förunderliga sceneri. Svårt att beskriva storslagenheten. Försökte ta så mycket kort som möjligt. Att se en storstad med brant bebyggelse uppåt bergskanterna, höghus i centrum och snöklädda tre toppar i fjärran och allt under strålande blå himmel träda fram – breathtaking på flera sätt. Mycket queshua-indianer längs gatorna.

Hotellet ligger vid en huvudgata, ett enklare hotell men med ett fantastiskt snabbt internet. Vet i katten om jag ska flytta över till Radisson på måndag. Får se. Carla och jag kastade in våra grejer och gav oss sen ut på stan. Klockan var ca 10. Det dröjde inte länge tills vi hamnade mitt upp i årets karneval. Hur ska jag kunna beskriva det nu? Hela dagen paraderade, dansade gigantiska processioner med öronbedövande orkestrar genom hela paradgatan och vidare. Olika regioner var representerade, traditionella festkläder och danser blandat med modernare stuk. Väldigt mycket om spanska kolonisatörer. Otroligt vackra kläder. Jag plåtade som en galning. Paradgatan var avstängd med stora plastskynken, så att man inte kunde se om man stod utanför. Genom slussar gick man innanför och köpte sig en sittplats för dyra pengar, om man ville, Det ville inte vi. Vi ville röra på oss. Många grönklädda, pistolbeväpnade poliser fanns överallt. Indianbefolkningen dominerade. Enormt utbud av dricka och mat. Vi gick uppåt. Mitt på dan var jag nästan svimfärdig av höga höjden och alla intryck. Efter viss möda lyckades vi ta oss in på en hamburgerrestaurang och äta lunch och dricka delikat persiko-juice.

Vi beslöt oss för att gå till busstorget och köpa biljetter till Copacabana vid Titicaca-sjön imorgon. Det tog evigheter att ta sig dit genom allt folk och slussar. Brant var det och gick inte att gå i normal takt. Då höll jag på att tappa andan. Snigelfart var vad jag klarade av. Passerade en mäktig och märklig katedral, Fransisko-katedralen. Provianterade bröd, mandariner och bananer. På tillbakavägen gick vi parallellgator, lättare för det var neråt. Solen lyser väldigt skarpt, får ont i ögonen, glömde mina solglasögon på hotellet. Har fått se en hel del av det centrala La Paz. En stor upplevelse. Bad Carla att få dra mig tillbaka för resten av kvällen. Snurrig i huvudet och trött.