Lena Trojer’s blogg

2009 06 09 tisdag

Konstigt att vara i ett varmt hotellrum, när det är svinkallt ute. Åt tidig frukost nere vid lobbyn och restaurangen där. Var vid mötets /symposiets lokal på hotellet kvart över åtta. Mötet benämns La investigacion cientifica y tecnologica como pilar del desarrollo nacional: los aportes de la UMSA y la UMSS. Investigacion betyder forskning och desarollo betyder utveckling, resten går nog att lista ut. En stor tillställning med många utställningsmontrar om Sidafinansierade forsknings- och utvecklingsprojekt på UMS i Cochabamba och UMSA i La Paz. Möttes av UMSA-kollegorna. Tittade runt på utställningarna. Snart kom Ana Gren och Hanna Akuffo. Kärt återseende med Hanna och trevligt att få träffa Ana personligen för första gången. En kille från KTH var också med i gruppen.

Jag satte mig strategiskt i den stora salen vid en vägg med elutag. Eduardo dök upp, härligt att se honom igen. Han och Omar hade kommit kvällen innan. Eduardo satte sig intill,så vi fick möjlighet att kommentera och skvallra. Det hela drog igång en dryg halvtimme efter utsatt tid. Två ministrar närvarade, UMSA rektor, vicerektor från UMSS, prefectura folk (dock inte från CCBA !), representant från svenska ambassaden m fl dignitärer vid podiet. Det hela började med att alla stod upp och sjöng den bolivianska nationalsången med en enstämmig kör i bakgrunden. Sen följde tal mer långa än korta av de som satt vid podiet. Det var särskilt intressant att höra minister. Politiken är tydlig – universiteten har inget berättigande om de inte direkt och konkret medverkar till att lösa landets problem och samverkar. Han uttryckte även en tydligt transdisciplinaritet. Ministern nämnde läderklustret i Cochabamba som ett efterfrågat exempel. Då vände jag mig till Eduardo, som också noterat uttalandet. Mycket tal om att lyfta fram förfäders kunskaper och integrera det i universitetens forskning. Han svor ve och förbannelse över nyliberalismens destruktiva krafter. Ann Stödberg från svenska ambassaden (dess lokalkontor i Bolivia) pratade på en utmärkt spanska, föredömligt kort. Simultantolkningen i lurar var inte den bästa.

I pausen presenterade Hanna mig för Ann och jag fick tillfälle att berätta om vårt arbete på UMSS/UTT. Vi beslöt raskt att nästa gång teamet kommer till Bolivia ska vi ha ett seminarium på ambassaden. Ann har jobbat på SAREC tidigare och det var kul att finna gemensamma nämnare. Hanna berättade att det var tänkt att nämnden skulle vara med på detta La Paz-möte. Men så blev det inte. Väldigt roligt att få träffa Hanna igen.

Samtidigt som jag lyssnade på och antecknade vad som sas, jobbade jag med mailen. Hyfsat internet. Dr Tito bjöd på (arbets)lunch – Tito, Ignatio, Ana, Hanna, Ann och jag. Titos avsikt med denna lunch var att jag skulle uttala mig om deras ansökan till Sida om att få använda ”innovations”pengarna. Jag berätta så gott och diplomatiskt jag kunde. Ville stötta deras försök och samtidigt vara sanningsenlig i mina förståelser. Vet att Sida helst ser ett samarbetet mellan UMSA och UMSS och det försökte jag visa exempel på, även om dessa är komplicerade. Detta stora tvådagars-möte är den första gemensamma aktiviteten mellan de två universiteten i världshistorien. På lägre nivåer, forskare och lärare emellan, sker samarbeten och uttrycks genuina samarbetsintressen. Men på den högre, mer strategiska nivån är det svårt. Det är tydligt att UMSS, som lillebrodern i sammanhanget, är betydligt starkare i sina utvecklings- och förändrings-ambitioner. Och det tycker jag är särskilt inspirerande.

Nåväl, samtalen under lunchen tog lite olika separat vägar. Jag pratade med och frågade Ann från ambassaden om situationen i Bolivia. Hon hade mycket intressanta saker att förtälja. Det är så intressant att få en mer nyanserad bild av Bolivias ganska heta politiska situation. Se diskuterade jag med Hanna ingående idén/logiken med klusterutvecklingar, skillnaden mellan det (forskningsresultat till många) och det linjära inkubator spåret (forskningsresultat till fåtal) samt universitets roll i det första. Det var som att ha ett miniseminarium i innovations-processer och triple helix. Ett gyllene ögonblick att få diskutera detta med Hanna i hennes betydelsefulla roll på SAREC (jo, jag vet att SAREC har bytt namn).

Under eftermiddagen var Eduardo uppe på scenen och presenterade klusterarbetet vid UMSS/UTT. På den korta tid han hade till förfogande fick han med mycket och det väsentliga. Simultantolkningen var urusel och näst intill oförståelig. Det viktiga var att de spansktalande förstod. Ana Gren är helt spansktalande, men inte Hanna. Eduardo fick bra frågor efteråt och gav mera konkreta svar. UTTs innovations- och klusterprogram presenterades även i en strategiskt placerad utställningsmonter. Där stod Omar och hade fullt upp med nyfikna besökare. Ytterligare en minister talade på eftermiddagen. Hans politiska retorik var något mer dämpad. Frågor från vissa i publiken (UMSA-forskare) var ytterligt kritiska – ”regeringen kastar oss 500 år tillbaka” typ. Jag var förvånad att de vågade vara så skarpa i sin kritik. Ministern, en tidigare UMSA-forskare, tappade inte behärskningen utan la lugnt ut texten igen. När första dagens program var slut, var jag alldeles mosig i huvudet. Tog det lugnt på mitt rum och somnade tidigt.