Lena Trojer’s blogg

Fredag 2009 10 30
Konferensdagen började med parallella kluster-presentationer. Jag slapp ansvar denna gången. Satt med Kucel och Lating och lyssnade och antecknade och grejade med email. Det är så kul att sitta och gaffla med Lating och Kucel. Jag uppskattade särskilt presentationen av den kvinnliga facilitatorn för small scale mining-klustret, som Danne och jag besökte norröver i Tanzania. Detta kluster precis som Zeaweed klustret tar ett helhetsgrepp med social interventioner.

Efter förmiddagsfika var det plenum med PACFs aktionsplan, värdegrunder för fund-raising och vad som kallas 1000 fires. Nu börjar det likna något riktigt bra och Afrika-baserat. Sen skedde något som berörde mig. Under former som kändes djupt demokratiska beslutades om inrättande av PACF-EA. Alla stod upp och applåderade. Detta datum ska kommas ihåg. Denna ”launching” sköttes av de ugandiska kollegorna och konfirmerades av ordförande för hela det stora PACF’s executive board. Ursäkta, nu blev det mycket engelska ord, som jag är för lat för att översätta.

Efter lunch vidtog planeringsworkshopen, som SICD hade ansvar för. Flower och jag var tillsammans ordförande för den. I sex arbetsgrupper fick vi deltagarna att jobba frenetiskt med konkreta framtidsfrågor – training of trainers, innovationsprocesser och hållbarhetsfrågor. Det skrevs på plast-”blädderblocks”-papper och varje grupp presenterade. Så mycket substans vi alla fick. Peter K gjorde en sammanfattande kommentar, som blev mycket uppskattad. En knapp halvtimmes gemensam diskussion samt Peter Chisawillos slutkläm avslutades det hela.

En sista fika varefter avslutningsessionen ägde rum. Jag blev uppkallad att sitta vid honnörsbordet tillsammans med två andra. Jag hann tänka ut vad jag skulle säga som tack och slutkläm från SICD. Jag blev kvar i salen. Ringde till Peter E och fick den stora nyheten att ICT4D finns med som en av åtta förslag till strategisk miljö tillsammans med Design för Digtala Medier. Rektor ska sen besluta. Deltagarna från Rwanda och Burundi stod och väntade på mig. Dessa vänliga, unga män vill gärna ha kontakt med SICD för att samarbeta kring klusterutveckling i deras länder. Efter alla turer med NUR (se tidigare blogg) är detta en mycket inspirerande möjlighet. Vi ska hålla kontakt och försöka få till något första inledande steg. KUL!!!

Jag hastade vidare till möte med KK från Kenya, Danne, Peter, Erik, Ville och Peter Chisawillo. Det gällde diskussioner hur klusterutvecklingsarbetet i Kenya ska gestalta sig också utifrån nu beslutad finansiering från Sida av kursverksamhet. När detta var klart, var det dags för mig och Lating att prata hans bokprojekt. Vi hann dryfta en del andra angelägenheter också för det fortsatta samarbetet.

Helt slut i huvudet anslöt jag mig till grabbarna och drack en fresh lime soda. Jag skippade middagen.

Deckaren rensade huvudet innan jag slocknade.

Torsdag 2009 10 29
Varför är det så svårt att förverkliga dessa läckra tanzanianska frukostar hemma? Mycket frukt och en tomat-omelett, te och juice. Lite planering vid frukostbordet mellan oss i SICD-teamet.

Erik och jag hade var sin uppgift från 9 till 13.30. Vi satt ordförande för kluster-presentations-sessionerna. Det var kul. Så intressant att lyssna på vad som hänt i de olika klustren -  mycket hårt arbetande människor, duktiga att mobilisera nödvändiga resurser själva i klustren. Världsbanken kan kasta sig och sina miljoner för oändliga kartläggningar i Indiska oceanen, om de inte vill använda sina resurser direkt på dessa seriösa östafrikanska människor, som inte snackar ut gör det. Lating gjorde en strålande presentation av ICT-klustret i Uganda. När Tanzania ICT-klustret skulle presentera hände nåt konstigt. I stället för att presentera vad som händer i klustret, steg en försäljare fram och försökte övertyga närvarande att köpa en sms-tjänst för företag att out-sourca tjänster. Inga från ICT-klustrets CoET-deltagare var närvarande – illa och underligt.

Programmet efter lunch var utflykter, som få vill delta i. Alltså fri tid. Jag tog på mig baddräkt och upplevde och njöt!! av ett bad i Indiska oceanen, salt vatten ca 30 grader varmt. Otroligt och härligt!!! Tidvattnet började gå ut och lämnade snövit sand kvar.

Sen satt jag några timmar i lobbyn med min dator och utmärkt WLAN samtidigt som jag väntade på att få ha möte med professor Mwamila (Ville). Jag hade en hel lista, som jag ville diskutera med vårt nya Sida-avtal som huvudpunkt. Vid halv sju kom Ville och Peter Chisawillo, som är Villes högra hand i PACF. Erik var också med. Vi gick igenom avtalet i detalj, diskuterade den olösta frågan om hur täcka upp för den resursdel, som Sida inte beviljat. Det finns ett antal pusselbitar, som kommer att lösa sig med lite is i magen. Vi pratade en del om det nya Nelson Mandela-universitetet i Arusha, som Ville är rektor för och vad det kan betyda i våra samarbeten inte minst för den internationella forskarskolan för ISCP, som vi håller på att bygga upp. Mycket konstruktiva diskussioner. Så kan det bli, när vi har utvecklat och fått erfarenheter av ett nära samarbete under mer än åtta år. Det här är bara så bra och jag är lycklig.

Middagen med gänget blev en aning förskjuten.  Sen fastnade jag inte i datorn utan i en Åsa Larsson-deckare.

Onsdag 091028
Det är frestande att ha luftkonditioneringen på, men det är ingen sport i denna ljuvliga situation precis vid Indiska oceanen. Hade den på ett litet tag under natten. Frukosten var rena mingelpartyt med massa goda vänner som möttes från Uganda, Tanzania och oss från Sverige. Danne och Peter hade anlänt under natten. Lating och Kucel plus deras kompisar från tekniska fakulteten på Makerere-universitet var där. Himla kul att se dem så snart igen. Det var ju bara ett par veckor sedan de var hos oss på campus Karlshamn.

Så började konferensen dvs den 6:e regionala konferensen för innovations- och klusterprogrammet (ISCP-EA) tillika den 1:a konferensen för PACF-EA (Panafrica Competitiveness Forum- East Africa) i en stor sal på Kunduchi Beach Hotel & Resort. Bra tillgång till el och internet. På bilden ser ni de svenska arbetskompisarna…grabbarna grus….där vi sitter under dagens sessioner.

Burton Mwamila, vår Ville, inledde det hela. UNIDO hade sponsrat några gubs från Malaysia och Japan, policyfolk. Efter deras presentationer och en katastrofal konsultkille för ett världsbanksprojekt, började det värdefulla och intressanta dvs presentationer kring Östafrikanska angelägenheter i konferensens tema. Lunchbuffé med god, traditionell mat, som jag tål bra. Eftermiddagen avslutades med att launching av PACF-EA och obligatoriskt gruppfoto. På nåt vänster får de in alla människor på dessa foton.

En kort stund på rummet, innan festmiddagen på kvällen. Den avnjöts utomhus nära stranden. En dans- och musikgrupp från Bagamoyo uppträdde, otroligt skickliga. Jag tvingades upp av en manlig dansare. Det är märkligt hur hemmad kroppen är. Jag försökte strunta i det och snurrade runt så gott jag kunde. Lite kul. Festmiddagskvällen blev ganska tidigt för de flesta, så också för mig.

Tisdag 091027
Vaknade upp i fullt solljus senare på morgonen, som snart byttes mot korta störtskurar hamrande på plåttaket. Småbarnen var pigga trots den sena timmen igår. Njöt av läcker frukost på ägg, frukt, pannkakor med banan och te. Elias kom för att säga hej. Vad glad jag blev att se honom. Frågade lite om Chris. Jag fick låna ett vodafone simcard, med vilket jag kan komma åt mina email med mobilen. Det kostar inte många ören att kolla dessa. En lugn förmiddag med familjen. Pratade, besök av grannar i närheten, Fatuma läste i sin skrivbok (hon läser fast hon bara är så liten), Esther lagade lunchmat.

Jag blev hämtad av professor Mwamilas chaufför. Han har varit i Ukonga flera gånger förr och hittar var jag är. Färden gick förbi UDSM och ut till Kunduchi och havet. Jag fick ett fint rum med väl fungerande internet. Erik hade anlänt Kunduchi föregående natt direkt från flyget. Vi satte oss för att gå igenom konferens-programmet och andra SICD-angelägenheter. Innan kvällens middag kärt återseende av Flower (Zanzibar Seaweed cluster), Peter Chiswillo (Morogoro metal manufactory cluster) och George från Ghana (som jobbar med PACF annual conference). Jag avslutade kvällen med näsan i datorn för att förbereda morgondagens uppdrag.

Måndag 091026

Tack Lovisa för bekväm övernattning och gullig hälsning på bananen. Jag tassade upp strax efter tre på morgonen. Det spelar ingen roll hur ofta jag far ut på dessa långresor. En lätt resefeber plus malariaporfylax i kroppen gör sömnen lätt som fjärilsvingar. Den förbeställda taxi kom punktligt vid fyra. Lite knepigt att få med tung packning med mitt knäckta revben eller trasiga muskelfäste eller vad det är efter att ha stupat över cykelstyre. Taxi-chauffören hjälpte mig. Hur smidigt som helst att komma igenom incheckning och säkerhetskontroll….mitt handbagage är tyngre än mitt incheckade .

Inga problem att flyga mellan Kastrup och Amsterdam. När jag satt på golvet i det gigantiska Schiphol vid ett eluttag för att knatta på min kära dator ett tag, kom sms från Erik. Han var vid gate E nånting samma flygplats. Eftersom han höll på att gå ombord på sitt plan, hann jag inte rusa över. KLM från Amsterdam till Dar gick tidsenligt. Absolut inga problem (förutom en liten pojk på ca fyra år från Göteborg, första gångan att besöka sin mormor i Dar. Han var full av energi och sparkade frenetiskt på mitt ryggsäte.) Mellanlandning i Arusha. Jag jobbade lite med Sida-relaterade ting, som måste diskuteras ingående under de närmaste två veckorna. Annars sov jag, läste deckare och stickade på muddar med mina små bambustickor, som inga säkerhetskontroller klagar på.

Jag stötte på Erik vid ifyllandet av alla blanketter för att få köpa visum (50 USD) och försäkra att vi inte hade svininfluensa. Härligt att se honom och att vi kunde få sällskap denna absolut sista delen av resan till Dar. Lika kaotiskt framför visum-disken. Bagaget anlände, lika otroligt varje gång med tanke på alla de gånger det samma blivit försenat eller hamnat på nåt annat flyg i världen. Esther stod troget och väntade på mig med en taxi. Erik fick transport till konferens-hotellet. För först gången använde jag en uttagsautomat vid flygplatsen. Fungerade utmärkt. Hem till Ukonga mitt i natten, klockan var över tolv lokal tid. Hemma väntade småbarnen och papaKadogo trots den sena timmen. Vi pratade, tittade på presenter och åt mat. Det är hett och ganska fuktigt efter en del skurar.

Fattar inte att jag inte kan ladda upp en roterad bild, sorry, vrid på huvet.

Så bär det av igen – denna gång till Tanzania följt av en sväng till Uganda. Du är hjärtligt välkommen att läsa min reseblogg. Jag hoppas får bra uppkoppling åtminstone från tisdag kväll. Håll tummarna. Packningen är klar – över halva utrymmet med presenter till familjen i Dar och med utrustning, böcker till våra doktorander.

På bloggåterseende
lena