2009 03 08 söndag. Internationella kvinnodagen.
Inga problem på morgonen. Taxin var exemplariskt i tid. For genom ett nästan folktomt och mörkt Entebbe. Träffade Joshua på flygplatsen. Han skulle till Sydafrika. Rwanda airways till Kigali var en timma försenad. Det gjorde inget. Jag hade inga tider att passa på förmiddagen.
Ett mindre propellerplan tog oss över Lake Victoria till det lilla, vackra landet Rwanda. Kigalis flyplats är bland de smidigaste som finns, mycket personal och vänliga. Känns gott att det inte finns något visumtvång för svenskar. Känner mig välkommen. Växlade lite euros på flygplatsen. Ingen shuttle till hotellet. Tog en taxi, säkert och reglerade priser (fast dyrt ca 150 kr). En vänlig taxichaufför körde mig genom stan till Mille Collines. De håller på att bygga om och renovera. Poolen är avstängd. Jag fick ett bra rum. Hade köpt mig en inloggning för nästa 200 kr för ett dygn och det fungerade inte på Ubuntu hur jag än försökte. Inga problem med signalen men att få upp inloggningen, njet. Provade på den trista Vista-partitionen och där gick det. Lös det mysteriet för mig, please.
Joseph Kabakeza kom till hotellet vid ett. Han hade med sig sin söta fru och hennes syster. Det var härligt att få träffa dem alla. Joseph är så direkt, öppen och snäll i sitt sätt. Medan frun och systern gjorde nåt annat, satte vi oss i lobbyn. Tiden var knapp så vi informerade varandra och jag fick Joseph med på ISCP-EA och hur kunna koppla på ministerier på ett lämpligt, pådrivande sätt. Joseph har numer en hög tjänst inom utrikesministeriet. Han var mycket konstruktiv och hjälpsam. Detta gillar jag att genom existerande relationer få diskutera möjliga vägar. Joseph ville ordna ett möte mellan mig och utrikesministern på tisdag. Det låter nåt det. Vi for se om det går i lås. Jag ska vara beredd.
Joseph hjälpte mig att försöka hitta en bankautomat. Ingen var öppen på söndagen. Stan är så lugn och välordna trots många nykonstruktioner. Till och med trafikljusen fungerar (när det är ström säger J). Egentligen skulle jag äta lunch med Joseph, men han hade familjeplikter – svärföräldrar på besök. Jag åt en läcker lunch på avocado och grillad fisk. Det franska köket här uppskattas.
Jobbade med datorn hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. Kanske det märks i bloggarna och bilderna. Det var bara till att stå ut med Vista-miljön. Märker att jag börjar bli riktigt inkörd på Ubuntu.
Mycket sms-trafik med Emile och Albert. Transport till Butare är konfirmerad för morgondagen. Skulle egentligen få komma hem till Albert och hans familj på kvällen. Men det var nåt som kommit emellan. Förhoppningsvis kan vi träffas på onsdag morgon. Kontakt med kamraterna i Kenya. Ifor verkar ha lugnat ner sig och skivit ursäktande mail både till oss och Togboa.
Vill rekommendera en intressant blogg. Kolla petergiger.com
2009 02 26 torsdag
Simturen klockan sju på morgonen har blivit rutin. Det är lite döda trollsländor i vattnet, lätta att runda. Sista kursdagen. Biografsittning med en blomsteruppsättning av vackra, färska rosor i vitt och orange på bordet längst fram. Alla var uppklädda, många herrar i mörk kostym och slips, damer i färggranna kreationer. Drygt tjugo klusterpresentationer med korta kommentarer från oss andra mellan halv nio och halv tre med kort lunch.
Vid den senare satt jag bredvid kungahusets minister. Det är inte lätt att förstå dessa kungar, prinsessor, prinsar och egna regeringar i Uganda. Kungahuset i Kampala är ganska stort och verkar vara respekterat. De har ingen nationell politisk makt. Ministern, hon, är engagerad i medicinalväxter och driver produktion och affärer i det. Hon inviterade mig och teamet att besöka kungahuset. Hon påstod att hon ville visa Idi Amins grav. Visste inte att denna fruktade och hatade man ligger begravd i Kampala och där.
Svenska ambassadören kom. Okure från Faculty och Technology kom och representerade Nawangwe. Slutceremonin leddes av Joyce. Jag var ombedd att ge korta avslutande ”remarks” tillsammans med de andra, vilket jag gjorde. Ambassadören pratade om Uganda och svenska forsknings- och innovationsproppen samt delade ut diplom och förklarade kursen avslutad. Sen följde gruppfoto. Jag fick tillfälle att byta några ord med ambassadören. Erik ska besöka honom imorgon för att presentera vårt arbete och dess kontext mer utförligt.
Teamet stannade kvar, pustade ut och åt en gemensam middag i ett överraskande öde hotell. Betalade min räkning inför avfärd.
2009 02 25 onsdag
Om möjligt ännu kraftigare åskväder än igår vid halv fem på morgonen. Smällde som sjutton. Regnet piskade in genom myggnätet. Jag gick upp och stängde fönstret. Somnade lätt om i regnljudet.
På kursen fich Dan och jag ta en större del. Ifor var i Kampala och pratade på ett större möte med premiärministern.
Vid lunchen samtalade jag med en kursdeltagare, som är mycket engagerad i handikappfrågor. Hon är själv beroende av kryckor, låghalt. Fick en inblick i hennes lobby-arbete på distriktsnivå. Annars driver hon starkt ett kluster kring produktion av A-vitamin orange, sötpotatis. Jag fick för mig att hon även är en slags healer pga märkliga och många smycken, också med dödskallar. Hon utstrålar en tyst, uppmärksam vänlighet.
En aning nervöst då Latings tanzanianska opponent verkar missuppfattat tiden för att skicka in sin bedömning för Latings Makerere doktorsexamen. Mailade, ringde Lating. Nawangwe kom på kort besök på kvällen. Han skulle flyga till Dar dagen efter och lovade prata med opponenten. Under kvällen satt alla kursdeltagarna och jobbade intensivt med sin kluster case inför morgondagens presentationer. Jag satt med mina email, pratade med folk och drog mig tillbaka vid tio.
Filed under: Uncategorized
Torsdag. Min sista dag i CBBA. Känns invigt att skriva CBBA! Det är den förkortning som CBBA-folket använder. Jag sov dåligt på natten – kanske resfeber för hemresan. Jag hade allt packat, avklarat extra hotellkostnader, ätit frukost, när vanliga Henry kom och hämtade oss för transport till UMSS-UTT. Mellan klocka 9 och 11 hade vi ett avslutande möte och planeringsmöte med UTT-folket och lierade forskare på forskningscentrumen på UMSS. Det var ett ytterst konstruktivt möte för det fortsatta arbetet med klusterutveckling och UMSS fortsatta roll som nationell nod och koordinator. Känns som ett seriöst och verkligt samarbete mellan Bolivia och Sverige. VINNOVAs erfarenhetsstöd uppskattas i det fortsatta arbetet.
Kockan elva tackade jag för mig och bad om att få dra mig tillbaka för min resa tillbaka till Sverige. Då hände den starkaste upplevelsen – jag fick ta farväl av varje enskild person. Det var överväldigande. Jag måste meditera över vad dessa känsloyttringar betyder. Jag är tacksam och djupt rörd. Dan och Peter stannar kvar två dagar till. De skall till La Paz för möte med viceministrar på relevanta ministerier. Jag blev skjutsad till flygplatsen av en av medarbetarna, som arbetat på UTT sen dess start. Resan hem (mer än 25 timmar) till Sverige gick utan problem. Jag möttes av Magnus och Lovisa – att komma hem igen till mina kära är en ynnest. Och tack mamma för allt, utan dig vore inget möjligt!
